Bref från Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) (Forts. fr. föreg. N:o) Ni känner sedan gammalt, att jag gerna flanerar på lediga stunder. Men jag har nu blifvit styfbent med åren och mina exkursioner ske derföre i trängre kretsar. IIäromdagen gick jag händelsevis förbi juveleraren Hammers museum vid slutet af Drottninggatan. Jag hade ej på ett år besökt det, och jag beslöt att gå in. Ni vet att detta museum är det största som eges af någon privatman i Sverige, till och med i hela Skandinavien, och att det kan jemföras med — flera kännare säga: det ofverträllar — de aldra flesta privatmuscerna i utlandet. Hr Hammer är fortfarande en outtrötilig samlare af kuriosa. Ingen konstpjes af intresse, som erbjudes honom, vägrar han köpa, och på säljare är god tillgång. Jag tilltror mig ej alt uppgifva huru stort kapital som han redan nedlagt i sitt museum, men att det representerar ett kapital, som utlånt