Göteborgsposten – 3 september 1868, sida 1

jag ej fann alldeles naturlig, och då han förvissat sig om att jag tillsvidare ingenting hade att göra, tog han mig under armen med den anmärkningen, att han önskade tala med mig i anledning af vårt sista samtal. — Ni är ung; men ni vet nog att de äldre emellanåt söka bistånd hos de unga. Ni vet nu dessutom hvarföre jag intresserar mig för er, och kanhända skall det om någon tid vara anledning för oss till en ännu större förtrolighet. Hrad menade sir Denis med dessa ord? Miss Fraser, berättade han, under det vi gingo tillsammans, var nu åter sig lik. Han hoppades att hon skulle visa sig vid bordet; det skulle blott komma ett par bekanta. Sällskapet skulle utgöras af Gerald, miss Butler, miss Fraser och j:g sjelf; ja, och dessutom nade Mary fått i sitt hufvud att upprorsmakarens syster, miss Prendergast, äfven skulle vara med. Hon skulle resa till Amerika om ett par dagar och han var rätt glad deröfver. Jag gjorde några anmärkningar till Maurioces försvar och vi kommo i en liten ordstrid, som sir Denis snart afbröt genom att säga: — Jag ville gerna tala med er om andra saker, innan vi sätta oss till bords. Huru blef ni egentligen bekunt med öfverste Fraser och hans dotter? Han saktade sin gång. Jag berättade honom om öfverste Frasers besök hos mig i Dublin — om middagen — om hvad som senare hände och om huru han lemnat staden då jag senare kom i förlägenhet.