Göteborgsposten – 1 september 1868, sida 2

— Och huru kunde hon hoppas att bli det? Både sir E Richard, ni sjelf, er bror Gerald och er syster Mary voro ju alla vid lif, som ni sjelf säger. Den eno var gift — de kunde allesammans gifta sig. Förlåt att jag säger det; men det förekommer mig verkligen för orimligt att antaga, att alla dessa idder skulle ha lupit omkring i en sextonårig flickas hufvud. Det är verkligen för osannolikt, min bäste sir Denis. — Hvad ni säger är ganska riktigt; vi lefde alla fyra då och er farfar lefde äfven; men i trots af allt detta gjorde hon likväl sina beräkningar. — Men, fortfor jag, hade hon straxt uppgjort dem, så skulle hon i samma ögonblick fått en hel mängd naturliga hinder röjda ur vägen. Hvarföre skulle hon gifta Big med min far? — Det är helt naturligt att ni gör den anmärkningen, och det är svårt att förklara orsaken, hvarföre hon gjorde det, när man ej känner henne. Jag hade mig ovetande sårat hennes stolthet och uppväckt hennes fruktansvärda hat; ja, hon hatade mig — och det på samma gång hon fortfor att sända mig ömma bref — ehuru illa stafvade i förbigående sagdt. Jag sade henne att jag aldrig skulle gifta mig, innan jag hunnit en bestämd punkt på min bana, samt att jag, ifall jag en gång blefve egare uf Kilmoyle, skulle dela ullt med min syster Mary. Hvad utsigterna i allmänhet beträffar, så skulle min syster måhända aldrig gifta sig eller, om hon gjorde det, kanhända bli i saknad af barn; detsamma gällde min bror. Hvad hon för öfrigt förtröstade på, vill jag helst ej beröra; men det är min öf