Göteborgsposten – 1 september 1868, sida 1

gren; men på grund af en af dessa fataliteter som alltil förföljt oss, blef denna gren hufvudgrenen. Det har ej funnits direkta arfvingar, hvarken manliga eller qvinnliga, på många tider i vårt hus, förrän min stackars syster gifte sig med Dick Butler och min bror Gerald gifto sig med Rose de Lacy. Min far ärfde sin onkel, som åter ärft sin onkel och efterlemnade tre söner och en dotter, och det förmodades att den förbannelse som hvilat öfver oss — som allmogen påstod på grund af vår trohet mot kronan — un var häfd. Min bror Richard gifte sig, som ni vet, aldrig. Jag gifter mig aldrig, men min nevö Gerald skall ärfva mig och min nicce Mary Butler få sin lilla andel af det vi ha qvar. Ni undrar förmodligen hvarföre jag omtalar allt detta. Inser ni det ej? — Nej, alls icke, sir Denis. — Jo, naturligtvis derföre att ni efter mig sjelf, Gerald Desmond och Mary Butler är den närmaste arfvingen till Desmonds af Kilmoyle. Ni ser på mig, unge man, men jag försäkrar er, att det förhål er sig så. Lagkarlarne ha undersökt saken och det är ganska riktigt. Stirra ej på mig, som om himlen skulle falla ned öfver er. — Jag bryr mig ej om en sådan underrättelse, sir Denis. Jag kan ej tro det. Jag kan ej . — Det är för öfrigt ej något så särdeles gladt meddelande ni nu får, min unge vän. Det är dåligt stäldt med Kilmoyle, och tillochmed om det vore bättre än det är, så äro era utsigter ju ej vidare stora. — Nej, Gud ske lof! utbrast jag.