Göteborgsposten – 1 september 1868, sida 1

— Och dock, nnge man, har jag kommit förskräckligt lt till korta. Män som jag töraktat — cländiga stackare ha l kommit före mig i lifvets k: pptöpning ! — Ni vet ej hvad I ni talar om. Då er far gifte sig med den qvinna som H jag tillbad, för hvars skull jag arbetade så, som kanhända ingen annan arbetat — kände jag att min sol gått ned och att allt var mörkt och dystert för mig. Väl sannt, hon hade äfven visat sig falsk mot andra; men dag efter dag hade jag fått bref från henne, hvilka förts många hundra mil uppåt landet, hvarest jag uppehöll mig, och det ända till den dag då jag mottog underrättelsen om hennes giftermål. Jag minnes det, som om det varit igår! Sådana bref! — Du store Gud! — Och hvad skuld kunde min far ha deri? frågade jag. Det skulle vara orätt att tadla honom derför. — Nej! på intet sätt! Hun var med sin ära bunden vid den värdigaste qvinna på jorden — vid min syster — och att han öfrergaf henne var det som dödade henne, liksom om han jagat en dolk i hennes bröst, ehuru hon gifte sig med Richard Butler för att gjra sin bror till viljes. Men Gud skall veta att han fick lida för det. — Ja, det gjorde han, upprepade jag. Sir Denis satt en stund med rynkade ögonbryn utan att fästa uppmärksamhet vid mig. Slutligen fortfor han: — Ni vet måhända ej hvarföre er far blef föredragen framför mig? Jag skall säga er det och vill jå samma gång göra er bekant med ett par saker, som man hittills hållit dolda för er. Ni vet att er farfar på sin tid gifte sig med en Desmond, en fattig slägting af vår familjs yngre