Göteborgsposten – 29 augusti 1868, sida 2

att sätta mig i skuld för att kunna fullgöra grosshandlarens beställning och kan jag icke betala min skuld i morgon middag så kommer stadstjenarne och mäter ut allt hvad jag eger och har; jag skulle dorföre be om grosshandlaren ville vara så alltför god och betala min räkning idag. Det var ledsamt, det! svarade grosshandlaren, som det syntes smått förargad, jag har för vana att betala mina räkningar hvarje qvartal; men kan det icke bli för bättre, så gå ditut till min kassör så betalar han ut de stackars 750 riksdalerna — och så äro vi båda qvitt! På en vink af grosshandlaren utbetalade kassören summan åt Hansen och visade honom derpå tillbaka till grosshandlaren för att qvittera räkningen. Det var med ett beklämdt hjerta som vår snickare åter närmare sig den rike mannen, som han förtörnat; hans hand darrade starkt, då han skref sitt namn under qvittensen, en perla stal sig ut ur tårekällan och gled långsamt utför den skäggiga kinden. Intet af dessa små drag undgick grosshandlarens uppmärksamhet och Hansen hade knappast tagit tio steg etter att ha sagt farväl åt grosshandlaren, förrän denne ropade honom tillbaka och sade: Eftersom ni nu en