Göteborgsposten – 29 augusti 1868, sida 1

nödvändigt, såvida han icke skulle gå miste om hela herrligheten. Man kunde jun, menade hans hustru, begära ett litet förskott af grosshandlaren; det gör en så rik man hvarken till eller ifrån. Nej. hvad tänker du på, hustru; att stöta en så förnäm man för bufvudet! Det går alldeles icke an, svarade Hansen; men vänta lite! Det har nu tre dar i rad stått en annons i tidningarne om, att penningar utlånas vid —gatan N:o 17; jag skall genast gå dit och sedan tar jag itu med arbetet. Sagdt och gjordt. Den medlidsamme monniskovän som mot nöjaktig säkerhet och — allt efter omständigheterna — mellan 40 och 100 procent pro anno ville bjelpa sina medmenniskor ur en ögonblicklig törlägenhet, var snart funnen, och då han hade öfvertygat sig om riktigheten af Hansens utsago med afseende på den stora möbelleveransen samt måster skrifvit under en vexel som gaf den hederlige hjelparen rättighet till att göra sig betalt i allt, hvad jag eger eller egandes blfver, ifall den icke blefve infriad inom den 24 December — tänk så vänligt, på sjelfva Julafton! — sedan alla dessa formaliteter blifvit undanstökade, fick Hansen i klin