Göteborgsposten – 29 augusti 1868, sida 1

ense om att berömma det vackra arbetet; till och med grosshandlaren sjelf visade sig, betraktade hvarje särskild pjes, nickade gång på gång åt Hansen, tog emot räkningen och gick sin väg efter att ha uttalat sin fullkomliga tillfredsställelse med det hela och lofvat Hansen allt sitt arbete för framtiden. Snart voro möblerna uppställda i den stora matsalen, gesällen och lärgossen fingo rundliga drickspengar för besväret af fru grossörskan, och så farväl! Det är svårt att säga, hvem som var gladast, lärpojkon som hoppades att oftare få hemta pengar från detta välsignade hus, eller gesällen, hvars ansigte strålade vid tanken på att kunna få fast arbete hos sin gode, gamle vän Rasmus. Också mäster sade att han var glad öfver att ha fått en så förnäm kund men se på honom att han var glad, det kunde man icke — och hvarföre månne? Saken var den att han i sin enfald hade väntat att tå sin räkning kontant betald vid arbetets aflemnande; han kände icke till den fina verldens sätt: att taga på kredit hos den fattige handtverkaren, och nu gick han och tänkte på sin — på alla menniskors vän, han med de 12 procenten på 2!(s månad; derför kunde man icke se ett spår af glädje på den tlitige och ordendlige, men fattige snickarens ansigte.