gande silfver åt sig utbetalt en summa af 400 rdr — minus 12 procent. Att vår snickare i trots at sin stora glädje med ganska långsamma steg vandrade hem med de lånta penningarne behöfver väl knappast sägas, lika litet som att redan nästa dag trä och andra materialier blefvo inköpta. En af Hansens kamrater i läran, som just nu gick och såg sig om efter arbete, blef engagerad, och derpå gingo hyfvel och såg från den tidiga morgonen alltintill den sena aftonen i den lilla verkstaden, så att det riktigt var lust och glädje att höra på. Den ena möbeln efter den andra blef färdig och slutligen — o, glädje! var den stora dag upprunnen då hela amöblemanget kunde aflemnas. Hvar enda möbel blef noga eftersedd och nästan med ömhet afpolerad af den samvetsgranne snickaren, innan den försigtigt lades på tjedervagnen — det var ackurat den 12 December. Grannarne gjorde stora ögon, när de sågo alla dessa vackra och moderna möbler komma ut ur den oansenliga verkstaden, och — det kan icke förtigas — det var icke utan en viss stolthet som vår mästare spatserade vid sidan af den möbelvagn, som transporterade det bästa han någonsin gjort till grosshandlarens stora nybyggda bostad. Här kom hela huset i rörelse; alla voro