Göteborgsposten – 28 augusti 1868, sida 3

Rättegängsoch Polissaker. Från Landsorten. En tjusaktig läsare. Från Helsingborg omtalag i Öres.-P:n följande: Soldaten vid Luggude kompani Nils Persson Sirid hade häromdagen blifvit gripen på bar gerning, då han var sysselsatt med att stjäla råg ur bandlanden P. Olssons vid hamnen belägna spanmålsmagasin. Polisbetjenten Krorqvist hade neml. sett en misstänkt mansperson syssla något vid magasinet och utsträckande sina spaningar fann han svart att i en utanför magasinet stående vagn fanns en säck med råg, hvilken den misstänkte, som icke var någon annan än Strid, sade vara sin egendom, som han ärligt köpt. Man hade nu skickat bud på handl. Olsson, och i dennes närvaro erkände Strid att ban å magasinet stulit den i säcken varande rägen, utgörande fullt en half tunna. Vagnen tillhörde en bonddrang fiån Wäsby, som, utan ait veta hvarifrån Strid fått säden, åtagit sig att skjutsa den upp i staden, Strid är född i Westraby år 1841 och bar tjenat som dräng till dess han blef soldat. På sednare tiden har han varit mycket religiös af sig, besökt konventiklar och bevistat läsemöten flitigt, varit med på Olssons sal och afhört gudliga föredrag, är sjelf icke utan en viss schwung i föredraget, så att det är att förmoda, att han sjelf stundom öfvat sig såsom talare, har ännu himlande uttryck och ställningar. Ilan har på sista tiden arbetat hos handl. Rhodin, dessförinnan hos Ahlbom och Olsson, Något kompaniombud var icke vid det först om saken bållna förböret närvarande, och målsegaren Olsson hade bedt åkl. fiskal Rosenberg svara för sig. Strid vidhöll sin bekännelse, men härmed var icke nog, ty man var angelägen att vilja veta, om han förut begått några stölder. En gång hade han stått utanför ett öppet fönster och då hun hade gått hade han medtagit en mössa, som tillhörde någon innevarande hvilken likväl snart saknade den och skrek på honom, som då återlemnade den. Strid förklarade i dag att detta skett i tankspriddhet, men vill likväl stända ansvar derför. En annan gång hade han gått till smeden och beställt sig ett jernspett, emedan han åtagit sig sönderbryta några gamla lådor. Spettet hade han riktigt nog bekommit, men något arbete blef icke af. Emellertid hade polisbetjent Samuelsson fått något nys om detta jernspett och slutligen förmått Strid uppgifva hvar han hade det förvaradt. Det fanns då under ett tak å en luta i handl. Olssons gård, inviradt i ett papper. Nu ville händelsen, olyckan, ödet eller hvad man vill kalla det, att spetsen å detta jern fullkomligt passade i några märken å handl. P. Olssons och Ahlboms pulpetor, som under inbrott denna sommar blesvo uppbrutna och hvarvid penningar tillg ipits. Att hafva föröfvat dessa brott förnekade likväl ihärdigt Strid, som sade sig hafva beställt jernspettet långt sedan inbrottet hos Olsson skedde, hvilket egde rum den 20 sistl. Maj. Föröfrigt visste Gud i himlen bäst hur härmed förhöll sig och anholl Strid att han måtte få straffa honom. Målet uppsköts till den 25 d:s, då smeden Bergsten och dennes dräng skola inkallas. Strid knota de öfver att han skulle sitta fången. utan att det afräknades på hans straff.