Göteborgsposten – 28 augusti 1868, sida 2

vud, och ifall det ej voro för miss Marys skull, för hvilken vi allesammans vilja offra lif och blod. Efter att ännu en stund ha samtalat med folket, gick jag in i den gamla, för mig så välbekanta förstugan, hvurest Maurico och jag stått och väntat på diligensen, och hvarifrun man kom in i den sal hvarest min farfar för första gången sett Jocko, Mohun och mig sjelf. Jag gick derefter till Lough-na Carra, som jag fann i ett ytterst förfallet skick, hvilket gjorde mig allt annat än glädtigt stämd. Jag stod just på gården och betraktade de förfallna väggarne, då dörren till förstugan gick upp och Mary Butler till min förvåning trädde ut med en liten korg på armen samt ledsagad af en annan ung flicka vid ungefär samma ålder som hon sjelf. Moury Butler tycktes ej förvånad, utan tog denna liksom andra dagens tilldragelser på det mest naturliga och rättframma sätt. — Så, ni har kommit hit för att se till det kära gamla stället? sade hon och räckte mig sin hand. Ja, ni skall finna allt mycket förändradt. Känner ni miss Prendergast? — Nej! — Ej er vän Maurices syster? — Får jog då presentera er — miss Prendergast — hr Terence Brady! Hon var en svarthårig ung flicka med ett allvarligt utseende, grå ögon, buskiga ögonbryn och liknade Maurice vågot. — vi ha besökt den stackars mrs Considine, fortfor Mary Butler; hon är en af era arrendatorskor som ni kanhända vet.