Göteborgsposten – 28 augusti 1868, sida 1

hon blott vetat hvad detta lilla ord gladde mig!) Valkommon till Kilmoyle! Sir Denis gaf mig sin hand och betraktade mig med sina skarpa grå ögon, i det han sade: — Herr Brady, jag kände er far och jag har hört er mycket omtalas. Jag kommer väl ihåg att jag sade farväl till er farfar i Lough-na-Carra, och att han ålade mig att komma hem som nabob. Men det är sannt, får jag prosentera er för miss Fraser. Mabel Fraser höjde ej blicken då hon helsade och mumlade något mellan tänderna, under det jog stammade: — Jag har haft det nöjet att träffa miss Fraser förr. — Men ni har ju aldrig varit i Indien! Ah, det är sant, jag glömde, att hr Brady var tillsammans med ... er ... er far, då den der tilldragelsen egde rum. Ni har förmodligen sett hvarandra i Dublin? — Ja, i Dublin? — Nå, och det har du ej talt ett ord om, utbrast Mary. Miss Fraser syntes förlägen. Hon anmärkte mildt: — Jag tror blott att jag såg hr Brady en eller två gånger. Han dinerade hos oss den dagen pappa blef öfverfallen. Jag är öfvertygad om att han skall finna att det blott är ett sorgligt minne vi ha af denna dag. Sir Denis blick var ännu fästad på mig; det tycktes vara en vana hos honom att stirra på det sättet. Bagshaw och de öfriga ofsicerarne voro litet förundrade af att flnua mig vara en så vigtig person. — Jag vill rada er till att taga er i akt, herr Brady,