Doktor Brady). Af W. II. Russell. Vagnen körde ett par steg bort från mina fönster och samma ögonblick klappade man på min dörr. Eno betjent kom med den underrättelsen att majoren önskade se mig så snart som möjligt, alldenstund han gerna ville presentera alla officerarne för sir Denis Desmond och dess familj, innan de intogo sin super hos honom på slottet. — Godt, nu kommer jag, svarade jag. Huru jag fick på mig min uniform vet jag ej. Gårdsplatsen tycktes mig dansa rundtomkring, då jag gick öfver den fram emot vagnen, omkring hvilken åtskilliga unga officerare stodo. — Sce der! afbröt major Bagshaw, då han fick se mig. Sir Denis, får jag presentera för er en annan af mina officerare; miss Butler, tillåt att jag .... Till majorens oändliga förvåning, gjorde miss Butler å en gång slut på hans tal. I det hon sträckte fram påda händerna, utbrast hon: — Ändtligen kommer ni då, Terence! Hvad det gläder mig att se er och dertill här på detta gamla stiille. Onkel, detta är vår gamle vän, hr Brady, som j g måste bedja förlåta, att jag nyss kallade honom Terence. (Om i (Forts. fr. N:o 198.