Göteborgsposten – 28 augusti 1868, sida 1

när ni besöker oss, sade sir Denis; man har sagt mig att folket häromkring skall bära er i triumf upp till slottet, när de få se er. — Nå låt dem göra det, doktor, anmärkte Gerald; vi andra skola känna oss så små. — Folket här är med stor ttllgifvenhet fästadt vid doktor Bradys familj, svarade Mary Butler allvarsamt, och jag är öfvertygad om att det blott skall göra hvad han önskar. Det uppstod en paus. Gerald lutade sig intill vagnsdörren och sade ingenting; major Bagsbaw undersökte vapnet på vagnen och slog tillsammans sina sporrar; alla voro liksom betryckta. Slutligen bröt sir Denis tystnaden genom att se på sitt ur och göra den anmärkningen att det var sent och gaf kusken befallning att köra damerna hem samt derefter hemta honom sjelf hos polismästaren. Då vagnen var försvunnen sade Gerald: — Onkel, hon är verkligen vacker! — Nå, Gudskelof att du säger det; jag är viss på att Mary skall tycka mycket om att höra det. — Mary — ja, naturligtvis — men jag menade egentligen den andra — miss Fraser. Berätta mig något om hennes historia, sade Gerald litet tvunget. — Den får du tids nog veta, sade sir Denis. Klockan sju komma ju du och de andra herrarne hem. Jag tror nog att allesammans kunna få plats i vagnarne. Gerald såg efter sin onkel. — Det är en seg gammal hund, anmärkte han. Nå,