Göteborgsposten – 27 augusti 1868, sida 2

— —ö ———— ——777 — — Nå, Brady — doktorn. Ja, det är underligt att han ej kommit och helsat, sade kaptenen. — Kom nu med, inföll sir Denis. Jag vill helsa på majoren. Damerna kunna ju bli qvar i vagnen så länge. Med dessa ord försvnnno sir Denis och hans nevö. — Mab, hvarföre nöp du mig i handen? frågade Mary Butler. — Gjorde jag? När? svarade Mab med en liten darrning i rösten. Det visste jag verkligen ej af. — Jo, det gjorde du, och ifall jag vore misstänksam kunde jag lätt falla på den tanken att du vid första ögonkastet blifvit förälskad i kaptenen. Säg mig hvad du för öfrigt tycker om honom. — Om hvem, Mary? — Nuturligtvis om mon beau cousin. Jag hörde ej miss Frasers svar, men jag frågade mig sjelf om Mabel visste att jag var nära dem. Då talet föll på mig hade jag af nyfikenhet att riktigt få höra stuckit hufvudet långt fram. Jag inbillade mig att hon för en sekund fästat blicken på mig; i alla händelser spratt hon till. Hon visste ju likväl att hon skulle få se mig. Men hvad i himlens namn gjorde Mabel Fraser här? Hvar var hennes far? Hvad spelade hon för en roll i intrigen, hvilket nät hjelpte hon till att knyta omkring min skatt? Efter ett par minuters förlopp hörde jag åter Marys stämma: — Här komma do, Mab. Onkel går med den dråplige majoren och der kommer Gerald; men jag ser ej till doktor Prady. (Forts.)