Göteborgsposten – 26 augusti 1868, sida 1

AA——— Bref från Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Stockholm d. 24 Augusti. Tiden för kyrkomötet är snart inne. Jag tro att det motses med större nyfikenhet än m 1 egentligt intresse. Om mötets prester) a ledamöter säger man: de äro prester, ce skola motsätta sig alla reformer och envist fasthålla vid statskyrkan — och så har man i ett hugg, men utan all blodspillan, expedierat dem. Om lekmannaombuden säger man: de äro allt för få, de äro valda utan synnerlig urskilning och förmå icke uträtta något af särdeles betydenhet mot en så kompakt majoritet — och så har man räckt dem ett halmstrå att flyta på. Det är ganska troligt att 1868 års kyrkomöte icke kommer att medföra stora resultater och det är nästan fallet med hvarje möte, inklusive riksmötena; men derföre återkomma de också efter någon tids uppehåll. Såsom en allmänt gällande regel torde man kunna uppställa, att det är i hög grad oklokt att öfver en institution, särdeles om den är ny och som således alls icke lemnat några prof på sitt skaplynne, förskottsvis afkunna förkastelsedomen. Vida förståndigare är det att tro den om godt och visa den förtroende, intill dess att den icke längre deraf gör sig förtjeat. Nekas kan emellertid icke att lekmannaombuden utgöra en ganska kuriös samling; men den är bestämdt icke kuriösare än den som vår riksdag har att uppvisa. Troligen gör man rättast om man icke försvagar deras ställning genom att framställa dem såsom absolut underlägsna de presterliga ombuden, äfven af det skäl att man då undergrälver den