Göteborgsposten – 25 augusti 1868, sida 2

artilleriet. Innne i palatset — som snarare liknade en liten förstad än ett palats — var allt i förvirring; de infödde sprungo omkring som myror i en tufva. — Och hvad ämnar ni göra med vår Rance). Hvad skall det bli af furstens barn? frågade en gammal vakecl ), som blifvit sänd från palatset till vår guvernör. Hans excellens stirrade på vakeeben, blåste röken från sin cigarr ut i luften och svarade: — Det finns ingen rance, det vet du mycket väl; rajahen har intet barn, och det vet du också. Vakeclen försökte att säga något, men kunde ej utan bugade sig och försvann. — Och nu, Fraser, sade hans exellens, utför er ordre. Hr Desmond red in på slottsgården, som var uppfylld af rajahens förskräckta anhängare. Han kastade tygeln till sin tjenare och gick uppför trappan, som förde till palatset, der rajahen hållit sitt hof. Han satte sig på rajalens thron. Musikanter, bajadrer och svärmar af den furstliga familjen fördes in, men för hvarje gång som hvar och en i förskräckelsen kom krypanpe till hans fot, sträckte han ut handen och sade gå! Han vände blicken mot den stora truppan. Fraser kom med långa steg genom förstugan. — Raneen är i seraljen och vill ej komma. Jag är rädd för att spränga dörrarne, ty mitt folk är ej riktigt att lita på och har redan börjat knorra. ) RajalYens krönta hustru. ) Ett sändebud eller gesandt kallas i Ostindien vakeel.