Göteborgsposten – 25 augusti 1868, sida 2

ken till en så betydlig och, som det synes, oförsvarlig förlust. Desmond höll sig lugn och Auripore fortfor att slingra sig undan annexionen. Kort tid derefter hette det att raI jalen stod i begrepp att upphöja en af sina älskarinnor I på thronen. — IIvem var hon? frågade vi. — Un riktig tjuserska — en gudomlig qvinna, skön och bländande som snön på Davalaghiri. Hennes hår var gullgult, hennes ögon blå och hennes hy hvit som alaaster. Någon tid derefter hette det att rajalven fått ett barn; derpå hörde vi att rajalYen var sjuk och snart derefter erforo vi att han var död. Vid daggryningen följande dag såg man proklamationer på guthornen. De voro korta och tydliga. bå raJjalen af Auripore är död utan legitima arfvingar eller efterföljare, så tillfaller styrelsen af hans domäner traktatsenligt det höga ostindiska kompaniet. Flammorna från rajalens begrafningsbål färgade ännu himlen, då hr Desmond var på vig till palatset, omgifven af hela sin stab. Jag var då i staden med det enda regemente reguliera trupper som fanns i Auripore. Stadens innevanare blefvo förskräckta vid ljudet af soldaternas trampande och skyndade sig till portarne, hvarest de sågo artilleristernas brinnande luntor och infanteristernas bajonetter. Fraser, som kommenderade det intödda manskapet från Auripore, uppställde sitt folk framför hufvudingången till palatset; kavalleriet var på flyglarne för att betäcka