tidningsläsarne, såsom följande rader från Berlin af d. 18 d:s utvisa: Vår börsverld befann sig i går och ända tills i dag på middagen uti en lindrig förtviflan, emedan depescher uteblifvit angående förloppet af Napoleonssesten. Telegrafbyråerna kunde knappast besvara alla de förtrågningar som gjordes, och privattelegrammer skickades i masgor härifrån till flera pariserhus. Man hade så allmänt väntat något utomordentligt, att svaret: Ingenting ovanligt har skett, knappast fann tilltro; äfven i dag har man svårt för att låta lugna sig. — Jojo... hvem blef larad? står det i farcen. Senare Post. På börsen i Wien har en panik utbrutit med anledning af de i den österrikiska hufvudstaden cirkulerande ryktena om en ministerkris. Detta meddelande bör icke vara så alldeles oväntadt, alldenstund den närvarande dualistiska författningens talrika fiender inom monarkiens vestra hälft under sista månaderna onekligen ansträngt sig till det yttersta, för att bringa till stånd en stark allians mot den närvarande ministören i Wien. Partiet består först och främst af de med Decemberförfattningen missbelåtna slaviska folken: czecker, slavoner och till en del älven polackar; dernäst af den del af den österrikiska aristokratien, som känner sig tillbakasatt under sakernas nya ordning och längtar efter att få tillbaka federativ systemet (Beleredis minister), och slutligen af det talrika och inflytelserika högre och lägre presterskap, som i det närvarande kabinettet af wiener-riksrådet ser den katolska kyrkans värsta fiender. Den liberala pressen i Wien har redan länge påpekat de taror, som möjligen skulle kunna uppstå af ett närmande mellan den feodala, den klerikala och den slaviska oppositionen, hvilka alla synas lika intresserade i författningens eller tillsvidare ministerens kullkastande. -Härtill komma äfven ryktena om lifliga stämplingar mot ministeren bland kejsarens omgifning — intriger i hvilka det preussiska hofvet skall ha del och som antagligen stå i samband med Manteuffels nya inträde i konung Wilhelms militärkabinett. Vid preussiska hosvet besarar man, att v. Beust skall med sina konstitutionela grundsatser rycka tyskarne för långt in på frihetens bana och öppna ögonen för reaktionen i Preussen. Konungadömet med Guds nåde skulle härigenom sväfva i fara, och derför understödja de preussiska reaktionärerna alla de missnöjda i Osterrike uti deras intriger hos kejsaren. Det kan likväl hända, att endast den hos de österrikiska slaverna så hatade ministören Auersperg får vika, medan Beust stannar qvar. Emellertid visar det sig sålunda, att nya svårigheter upptorna sig i Österrike, hvars kraft utåt minskas genom denna inre splittring. Måtte det lyckas v. Beusbs statsmannasnille att ännu en gång föra statsskeppet förbi de hotande bränningarne. Skulle deremot Österrike åter dragas genom reaktionära intriger i Preussens ledhand, så är det förloradt och dess styckning en blott tidsfråga. Endast en öppen utveckliog på frihetens bana kan återgifva det dess enhet som gifver styrka. I Frankrike har grefve de Sartiges utnämning till senator hastigt beledsagats af några väntade förändringar inom beskickninmngarne. Markis de Banneville, hittills gesandt i Bern, har utnämnts till gesandt i Rom efter grefve de Sartiges, och han aflöses i Bern af grefve de Comminges Guitand, hittills gosandt i Brässel. Gesandtposten i Brissel har slutligen, efter hvad ryktet redan länge bebådat, besatts med senatorn de Lagueronniere. Det är en stormfågel, som flyger ut med ett oliveblad i näbbet. Den store skeppsbyzgaren Armand i Bordeaux — densamme som byggt för Preussen och Amerikanska sydstaterna — har förklarat sig insolvent. I närheten af Preussens gräns bar, enligt underrättelse från Königsberg, kreaturspest utbrutit i en polsk by. Telegrammer.