XII. I qvarteret. En liten hop officerare suto i vårt något samla messrum i den oroliga staden Thurles och väntade på middagen. — Nu har Desmond åter fått en månads permission; han har alltid permission, utbrast Wilmot. — Vet ni ej att hans onkel är död? frågade Rash. Jag talade med honom i Cork och han var på vig till Nizza. Han berättade mig att han väntade den andre onkeln från Indien i nästa vecka. — Tänk hvilken lycka att på en gång bli baronet. och få ett gods. — Det skall ej vara så mycket bevändt med godset. Den aflidna modren ville slå på för stort, och nu är det dåliga tider för egendomsegarne, om det någonsin varit goda. Det var den första underrättelsen jag fick om denna tilldragelse; men samma afton mo tog jag bref från hr Bates, som likaledes var i Nizza, i hvilket han underrättade mig om att ännu en länk i den kedja som band mig vid det förflutna var brusten. — Miss Butler bär det hårda slaget med lugn, skref min förmyndare. Hon har varit makalös emot honom under hela hans sjukdom, och stackars sir Richard fann under sina sista dagar en tröst i att en engel vakade öfver honom. Gerald Desmond, som förut hållit sig aflägsnad från sin onkel, skref att han skulle besöka honom, oeh