Göteborgsposten – 24 augusti 1868, sida 2

ej hört något irån honom på ett helt år; mon att jag trodde att han rest till Amerika, samt att hans syster ännu bodde i Irland, men att hon just var i begrepp att silja deras egendom. — Så var det likväl han! utbrast Jack Window och slog ihop händerna. Jag brukar sällan taga misste på person. Jag seglade från Key West in till Pensacola — det är en amerikansk hamn, som du vet — och der kom straxt en niäsvis karl, en löjtnant DDriscoll, ombord, åtföljd af en annan som jag trodde mig känna igen som din vän. Vet du hvem 0Driscoll var? Jo, ingen annan än vår gamle vän från Sarah Sykes, och han hade till på köpet den oförskämdheten att alludera på vår lilla kryssning öfver Atlanten. — IIade den andre ett ärr i ansigtet? — Ja, ett rödt ärr på kinden. — Då var det Maurice Prendergast; — men hvad inträffade? — Ingenting annat än att jag skyndade mig att komma från Pensacola så fort som möjligt. Sedan Jack Window varit hos amiralen, hade han blott tid att hviska till mig: — Förbered. dig på att resa tidigt i morgon! Följande dagen stodo vi ganska riktigt allesammans på däcket af Anna Maria Jones och stirrade ut öfver vattnet, medan vi för en lätt bris gledo förbi Dover Castle och styrde i riktning mot Lands End.