Doktor Brady 2), Af W. I. Russell. Jag öppnade dörren. Två polisbetjenter inträdde. De framvisade en arresteringsordre mot Prendergast för högförräderi och undersökte rummen, under det de berättade mig att de visste, att han var en god vän till mig. Ödet ville att Maurice. ej blef upptäckt, ehuru de båda mycket noga kikade under sängen, upp i skorstenen och andra liknande ställen. De skakade derefter på hufvudet, sågo på hvarandra och gingo, sedan de uttryckt en misstanke om att den person de sökte dock måtte finnas någonstädes i kollegiet. Maurice satt tyst och lyssnade till deras fotsteg. — Göm ljuset, Brady, sade han slutligen, en af rösterna förekom mig bekant. Han kröp bort till fönstret, och vid skenet af en lampa nere på gården kunde vi se polisbetjenternas mörka gestalter röra sig längsefter väggen. Vid ändan af densamma mötte en person dem. — Ser du den haltande karlen de tala med? Känner du ej honom? frågade Prendergast. Se, nu gå de bort tillsammans. Vi träffas nog igen, hr Michael Slattery — och när vi träffas — så .... ) Fortg. fr. N:o 193.