Göteborgsposten – 22 augusti 1868, sida 2

På polismåstarens fråga hvad Brun sade om dessa upplysningar, fann han sig föranlåten att förklara att en Ådel egde sin riktighet. Ilan var med i Albostaden, men naturligtvis icke låugre än in på gärden. Han hade visst ej slagit någon. — Jaså, du tror nu att intet nytt skall kunna bevisas. Du borde dock minnas huru du fått frångå alla dina förra lögner. Brun: Lundgren och Göthe voro de förste som voro inne i huset. Artilleristen Gren medgaf att äfven han varit med i Albostaden, men blott i porten. F. d artilleristen Göthe (en komplett trasvarg, som bevisade att artilleristerna icke ens i asseende på det yttre varit noga i valet af sitt sällskap) hade varit med i Albostaden, men ej varit inne i huset. Brun med korus af husarer: Jo ban var inne. Göthe berättade nu att han verkligen varit inne. Han hade sprungit in genom fönstret för att rädda en civil, som af andra civila höll på att bli ibjelslagen derinne. Beträffande Flods deltagande i expeditionen förklarade Brun, att F. vrickat sin fot i Landalabergen, så att han ej kannat följa med de öfrige. Brun tycktes dock sedermera förtala sig och yttrade att Flod varit med i Albostaden, men återtog genast denna uppgift, hvarpå atskalliga husarer upps:ämde: — Ja, Flod vrickade sin fot i Landalabergen! Lyckligare än Olle Ljugare i sagan, hade, som man finner, Brun ett halftjog, som åt honom spelade rollen af ÅPer Sannare, På polismästarens förnyade fråga, hvilka som varit inne i huset svarade Bruo: Godt jag visste det, skulle de komma i samma fördömelso som jag. Wahlberg förklarade att h.n hört det ariilleristerna kommit öfverens om att taga bort mattorna ur mössorna, på det att deras batterinummer ej skulle röja dem. Hustru Andersson förklarade att hon bestämdt igenkänt husaren Lagergren såsom en af dem, hvilka gjort hemgång i hennes rum i Albostaden och att det varit denne hon der fattat om lifvet samt bedt skona hennes man. IIon haco ej varit ute på garden och der företagit detsamma med husaren Wahlgren, såsom denne uppgisvit. Brun hade naturligtvis ej sett att någon karl fått stryk på gården sill n:o 104. Ej heller hade han varit inne, Lundgren ville taga på sia ed att Uedenskog var med vid hemgången. Hustru Johanna Andersson och hustru Forssman (den senare efter åtskilliga krumbugter) berättade att en hustru Lundberg för dem omtalat att då Hedenskog vid 3:tiden på Söndagsmorgonen infann sig hos henne, hade han varit blodig om händerna emedsn han varit med om ett slagsmål. Hustru Lundberg nekade till en början på det fräckaste till att ha fällt detta uttryck, men medgaf till slut att hon kanske sagt det pa skoj. Sofia Lundberg försökte till en börjav äfven att ljuga, men medgaf till slut att hon tyckt det Hedenskog varit (konstig om händerna, men att hon, tills hustru Lundberg anmärkt förhållandet, trott det komma sig deraf att H. snusade. Hedenskog nekade och åberopade att han skilts från poliskonstapeln Aulin kl. half 3 på morgonen. Artilleristen n:o 15 Hansson inkallades. De igår omtalade makarne Fredriksson afgåfvo samma berättelse som de i går framställde, men förklarade nu att de ej sett II. slå någon, ehuru han varit med bland våldsverkare, Hansson nekade för att ha slagita. Hattmakaremäst. Broberg hade i Lördags hört tvenne husarer och en artillerist samtala med en poliskonstapel i mössa. På fråga af den senare hade artilleristen förklarat, att de fåt permission af majoren för att de skulle vara tappra gossar i qväll, Då hr B. för konstapeln anmärkt att denne borde taga vara på folk, hvilka talade på sådant sätt (enär rykten gingo om tillämnade orolighet), svarade poliskonstapeln, att han kände personerna. — Konstapelns namn vissto vittnet ej. Handlanden Charlicz hade kl. half 11 hört tvenne husarer och en eller två artillerister säga, att de fått permission af befälet för att slåss, till hämnd derför att någon eller några af samma besal fått stryk under marknaden. Denna åsigt synes för öfrigt ha varit ganska allmän bland de civila, hvarlöre det är troligt att flera artillerister uppgifvit detsamma (hvilket vi dock antaga vara en af dem hopspunnen osanning) för sina bekanta bland de åt hämnden invigde civila. Sedan ett par mindre vigtiga omständigheter omnämnts, remitterade poliskammaren målet till krigsrättep, och skulle do upplysningar, som bådanefter komma i dagen krigsrätten meddelas. De förut häktade artilleristerna förvaras fortfarande i häkte. De öfriga tillätos att vistas på fri fot.