Göteborgsposten – 21 augusti 1868, sida 2

en lång tid hyst en ogrundad misstanko mot mig och vissa andra, en misstanke som nu Gudskelof ej existerar mera. Det gjorde mig ej ondt att han reste. Jag hade fattat ett bittert agg till honom. Ehuru min gamla sorg blifvit förminskad, så kunde jag dock ej utan bitterhet se tillbaka på mitt lit, och hans likgiltighet för mig i förening med det sätt på hvilket han talade om henne, hade uppväckt hela min antipati. Jag hoppades blott att jag aldrig skulle så se honom mera. Polisen kunde ej sfinna upphofvet till våldsgerningen. En polisk hvilka den ene v länning. men de två andra sett ut att vara sjömän, stryka omkring spelhuset, men att de gått derifrån klockan elfva. Poliskonstapeln Doody sade att han varit på sin post två timmar senare, att han sett två karlar komma springande, och att de bada trots hans försök att få dem att stanna skyndat förbi honom. Han hade förföljt dem, hade hört vagnen köra bort från Morris spelhus, just som en herre kom ut derifrån, hvilken tycktes vilja ta den ene karlen att stanna, samt att han derefter blifvit slagen til marken. Han hade derefter rört sin skallra, men sått ett slag bakitrån och kunde ingenting vidare erinra sig. Historien dog bort etter åtta dagars til, och många rgingo innan den nattens hemlighetstulla tilldragelser r mycket mörk och såg ut som en utår sö plefvo mig klara; men derom senare. Min gode gamle förmyndare, hr Bates, hade rest utomlands för sin helsas skull; men jag hade hans bref att glädja mig at. Han hade alldeles örvergitvit utfärerna. onstapel berättade att han sett tre personer, af