häll, föranledt måhända af en chevaleresk artighet mot oss strandsittare — hvad vet jag? det är ju emellanåt tillåtet för en bresskrifvare att suppositiovsvis sförsköna sanningen med uppfiuningens blommor. Enhvar som varit här förr, erinrar sig säkerligen den åldriga humlegård, som sträckte sig på sidan om och framför societetshuset. Min första fråga vid ankomsten hit i år var efter denna r lik från en förgången tid, långt äldre, enligt traditionen, än både parken, det gamla brunnshuset och den nedersta paviljongen. Karlsbader-, Homburgeroch Vichym. fl. vatten, direkt importerade på krus, har kastat den naturliga balsokällan vid Gustafsberg i bakgrunden, oaktadt den gyllene inskriptionen SÖk här den kraft som Gud i jordens ådror sprider, Och tacksam var att Du får hoppas då du lider. Under dylika förhallanden tog vederbörande sitt parti ea vacker dag under misshumör och strök bort sentensen på brunnskaret, och inskriptionen på den gemla paviljongen, sUtan tvång och utan ånger njut, fick dela samma öde, sedan njutningarne af den sorten bytte om lokal och flyttade till societotshuset. Efter det br Hättiz öfverfarit humlegården med skäran och spaden och deröfver utbredt en engelsk gräsmatta, äro de åldriga fredliga bumlegubbarne försvunna för alltid. En stridslysten ungdom af bida könen, öfvando sig i vapnens bruk leker der sina kri, i ka lekar i tillet. Vapnens beskaffenhet har gifvit striden namn här af (klubbekriget, då det fornsvenska tillhygget klubban deruti spelar den synliga bufvudrollen, och med omvexlande styrka och grece appliceras på de rullande träkloten. Det är den moderna giäsbiljardk, hvilket sig ock crocket4 kallar, hvarmed man här roar sig, till eget och åskådarnes nöja, icke minst mammornas, som från balkongen har den förträ!fligaste ofversigt af spelets gång. . Prof. Fryxell lemnade i förra veckan Gustafsberg och begaf sig till Marstrand. Efter slutad sejour derstädes ställes resan till Berlin, hvars arkiver säkerligen få en grundlig ransakning. Såväl de politiska förhållandena som slägiskapet med det preussiska hofvet under den tidsperiod som den Fryxellska historien nu nalkas, nemligen Adolfs Fredriks och Gustaf III:s regeringar, iåta förutsätta att den outtrotilige forskaren icke skall lemna någon arkivlunta i Berlin osökt, som kunde sprida ett sannt historiskt ljus öfver denna Holstein-Gottorpska tid, hvars mysterier lemnat stoff till alla de olika tolkningar hvarpå vår literatur år så rik — dock under ett fortsatt famlande i mörkret af flera särdeles vigtiga punkter. Det kan kallas en ödets lek att det var här vid Gustatsberg ) för några få år sedan som Bernb. v. Beskow arbetade på sista afdelningen af sin bland Svenska akademiens handlingar intagna afhandling Om Gustaf den 3:dje såsom konung och menniska, Denna afhandling ha vi något hvar i friskt minne; men hvad skall Fryxell skrifva?... Val vetande skyldigheten att höra allt, ja t. o. m. att lornimwa, ber jag dock att få ifrånkomma frågan genom att afsluta detta bref med ett: stackars Nordens tjusarkonung!