Doktor Bradyv). Af W. IH. Russell. — Såg ni min far? Det var då förmodligen på mrs Latouches bal. — Nej, det var ej hos mrs Latouche. Jag berättade nu mitt nattliga äfventyr, dock utan att omtala hvad det var för ett hus, ur hvilket jag sett öfversten komma, ej heller hvarifrån jag sjelf kom. — Hade ni ej tagit hans vagn, så hade han alltså sluppit undan! utbrast hon. — Och ni frågar ej hvar detta egde rum? — Nej, jag känner ej Dublins gator och dessutom, tillade hon kallt, har öfverste Fraser många bekanta här, och jag brukar aldrig fråga honom hvart han går. Naboben gjorde ej sin dotter till sin törtrogna, eller också var hon mycket försigtig. — Samma afton träffade jag en indisk prins, som nyss körde bort. — En indisk prins! Hvad hette han, hr Brady? — Rustum Sing — en vän till öfverste Fraser. — Rustum Sing! En prins, utbrast hon med ett hånskratt. Han tjenade en gång hos oss som khitmutgar eller —— —— ) Forts. fe, N:o 192.