Göteborgsposten – 20 augusti 1868, sida 2

att så tillgift för den kränkning jag förorsakat honom. Jag vågar emellertid nu ej taga ett steg för att förändra sakernas gång; jag måsto gifva honom upprittelse, och ifall du vill ordna alla närmare detaljerna med Considine, är jag tacksam. IIr Considine var äldre än vi andra och hade på grund af två års tjenst i ett österrikiskt kyrassierregemento, innan han började studera, fått ett visst namn för att vara väl bevandrad i allt som rörde hederssaker. Han mottog mig med utsökt höflighet, föreslog en passande mötesplats vid en gammal kyrkoruin samt att vi skulle bedja vår gemensamme vän Ringbone vara tillstädes som läkare, hvarefter jag begaf mig derifrån. På vägen hem mötte jag min lärare och berättade honom alltsammans om våldet mot öfverste Fraser och mina nattliga äfventyr. Han förebrådde mig mildt och allvarligt min oförsigtighet. Skulle jag äfven berätta honom om den förestående duellen? Ett ord af honom skulle måhända kunna ha inflytande på en väns öde. Jag förmådde ej säga ett ord derom; jag ville ej tala derom. Bolton öppnade dörren för mig. Han var upprörd och lofvade sig sjelf och mig att han ej skulle döda sin motståndare. Han önskade att vara allena och sade mig deriöre farväl till klockan sju. Jag begaf mig till Morrisons hotell. Der stod en hop menniskor utanför och betraktade en postvagn, full af bagage, på hvilken jag fick se Rustum, den indiske prin