Göteborgsposten – 20 augusti 1868, sida 1

— Ni kan slåss med honom sedan! Han kan ej afslå ett möte med mig! Terence, detta slag gör mig galen! Det klappade på dörren, och utan att bry sig om Phinny Codds mellankomst trängde sig öfverste Slattery in i rummet. Hans skägg var vaxadt, hans hår friscradt; en stor diamantnål giimmade i hans halskrås; han var iklädd svart atlasvest, svart frack och svarta benkläder, hvit halsduk, hvita handskar och lackerade stöflor och såg på det hela taget ut som en uppassare i stor gala. — Jag kommer å min vän hr Prendergasts vägnar. Er tjenare, hr Bolton. Dot var ett fult slag ni fått på ögat; har ni pröfvat en kall doller? Jag har alltid funnit att det hjelper. Han räckte mig ett bref, som hade denna lydelse: Min bäste Brady! Jag har tänkt rätt mycket på hvad som egde rum i går afton och hoppas du skall mottaga mitt uppriktiga beklagande öfver den förnärmelse jag tillfogade dig i ett exalteradt ögonblick. Sedan jag sagt detta, beror det ju blott på dig, om en gammal bekantskap, som från min sida länge har varit vänskap, skall upphöra eller ej. Jag vill ärligt tillstå, att jag ej var herre öfver mina handlingar igår. Vårt sällskap var illa sammansatt; jag kom i ordvexling med Bolton och, ehuru jag också tror, att jag har orätt mot honom, kan jag dock ej göra honom detta medgifvande. Du är den ende, för hvilken jag vill göra det; ja, om du så önskar, vill jag göra dig en fullkomligt officiel afbön. Alltid din tillgifne M. P.