Göteborgsposten – 19 augusti 1868, sida 2

Från Utlandet. De tyska tidningar och korrespondenter, som under de sista dagarne med så stor förtjusning utmålat de oroligheter, som i Paris skulle egt rum, känna sig helt säkert vid detta laget temligen snopna. Icke nog med att dessa oroligheter reducerat sig till dimensioner, så ringa, att de knappt ens förtjena ett löje, utan allt gifver dessutom vid handen, att det står förträffligt till inom det kejserliga Frankrike. Den öfvervägarde stora massan hyser förtroende för sin regering; den helsar kejsaren och allt hans bus med en entusiasm, lika liflig som den dag då han med åtskilliga millioner fransmäns röster för första gången utkorades, och dertill är välmågan inom landet större än äfven de mest sargviniska kunnat hoppas, åtminstone om man får döma af hvad som i detta fall brukar vara det säkraste kännetecknet: förmågan attkunna låna ut penningar. Hvad nu förtroendet för regeringen beträffar, så kan väl intet större bevis på förtroende för en regering gitvas, än det som franska folket lemnade vid teckningen af det nya lånet å 429 millioner francs. Ett antal at 781,292 personer skyndade, trots allt hvad som skrikits om kejsardömets misshushällning, om den enorma skuldsättningen, om det sköna Frankrikes kompletta ruin, att teckna sig för detsamma. Och alla dessa lånegifvande, de vände på sina banknoter innan de gåtvo ut dem, tror man, de ersjoro den obehagliga känsla, som brukar varna en då man är på väg att begå en dumhet? Se blott på den siffra som tecknades! Hvad regeringen begärde var, som sagdt, 429 millioner francs, och så liten farbåga hade folket för att deras penningar skulle för evigt vara förlorade ifall de lemnade dem åt kejsardömet, att för hvarje franc som detta förklarat sig behöfva tecknades trettiofyra: 14,590 millioner, det är ju icke så litet för ett tolk, som hrr alarmister och partigingare förklarat vara utarmadt, utsuget. De subskriptioner, som icke kunna underkastasnågon reduktion uppgå till3,147,170 francs i räntor, och de penningar, som förut blefvo inbetalda såsom en garanti för att teckningen var allvarlig, uppgingo till 600 mill. Det framgår häraf, att Thiers hade rätt då han sade att Frankrike i farans stund skulle ha både 1 och 2,000 millioner till öfverlopps för sitt försvar. Man fioner således att Fraukrike äfven i detta afseende är väl rustadt. Klart är af subskriptionens utgång att nationalvälståndet inom Frankrike nått en ofantlig höjd. Visserligen får man taga i betraktande att penningarne skola användas till högst populära ändamål. Det är för dessa penningar som hären blifvit försedd med och ytterligare skall förses med UChassepotgevär, som flottan fått nya kanoner och utvecklats i alla riktningar, som gränsfästningarne sättas i försvarstillstånd, som härens och flottans magasiner fyllas o. s. v.; men teckningssumman skulle dock omöjligt ba kunnat nå en sådan höjd, ifall det ej varit en lätt sak för nationen att åvägabringa densamma. För icke längesedan förklarade den beryktade Rochefort, att kejsardömet bragt hela det franska folket under fattigvården. Fattighuset Frankrike svarar derpå med att på få dagar teckna sig för 15,000 millioner. Och det är icke några få som gifva kejsardömet detta bevis på sitt förtroende, det är nära en million fransmän. En tysk korrespondent berättar från Paris att kejsaren och kejsarinnan vid sin ankomst dit d. 14 d:s blefvo mottagna med märkbar köld. Det är dock en dikt, ty pr telegraf känner man redan, att den stora revyen nämnde dag försiegick under ytterst lifligt deltagande at befolkningen, och att kejsarparet och deras son helsades med största hänförelse, då de kl. 3 på eftermiddagen från Tnilerierna begåtvo sig mellan de uppställda trupperna ut till Champs Elysåes. Der voro samlade 90 bataljoner infanteri, 30 sqvadroner kavalleri och 20 batterier artilleri, tillsammans 60,000 man, hvilka upptogo platsen