— Han har fått ett forskräckligt slag; men det bar ingen fara. Huru känner ni öfversten? — Jag åt middag hos honom i går och for sedan för att supera i Clontarf. Öfverste Fraser var en vän till min far och gifte sig med min mor efter min fars död; derföre har han uppsökt mig. — Om det giftermålet har jag aldrig förr hört talas, sade sir Philip. Men i alla händelser kan ni ej få tala med honom nu. Jag har tystat hans vackra lilla dotters tårar; och det är, som jag sagt, verkligen ej någon fara för hand. Ni minnes väl att det är föreläsning klockan tre? Sir Philip åkte bort och jag beslöt då att besöka hr Bates. Han hade brådtom då jag kom och märkte ej min förlägenhet och oro. — Nå, hvad nytt, Terry? Han stirrade förvånad på mig då jag berättade honom avad som skett. — Gudskelof att du straxt kom till mig. Eljest kunde det ha blifvit ett vackert spektakel. Vi åka genast bort till polismästaren. Hr Blood, ungdomens förskräckelse, var sysselsatt med att samla vittnesmål angående den begångna våldsgerningen, men det var ännu ej mycket att göra i den riktningen. Hr Bates presenterade mig som ett vittne i stånd att kasta ett slags ljus öfver saken, och jag beröttade honom min historia. Hr Blood såg tyst på mig. (Forts.)