Bref från Stockholm. (Korrespondens til! Göteborgs-Posten.) (Forts. fr. föreg. N:o) Tilloppet af resande var under mötesdagarne vida större och sinnesstämningen gladare än under Industriutställningen. Då vandrade man nästan ständigt i öfverrock och paraplyen var ens trogne toljeslagare. Nu var man så lätt klädd som möj igt, man svottades ofantligt och tusentals flaskor sodavatten, med och utan monium tömdes dagligen. Jag har sett åtskilligt gnat i tidningarne deröfver att de begge festmiddagarne hvarmed mötet inleddes och afslutades voro för dyra. Men först och främst stod det ju hvar och en fritt att deltaga i dessa middagar, eller att låta bli, vidare bör ihågkommas att då de celebra främlingarne som bevistade mötet voro till festmiddagarne inbjudna, skulle det tagit sig besynnerligt ut om just då den strängaste sparsamhet hade iakttagits. Slutligen bör man ihågkomma att då hela sestvänmgen å Hasselbacken var upptagen för dessa middagar, vid hvilka både maten och vinerna voro de läckraste som hr Davidson kunde åstadkomma — och hans förmåga i den vägen är känd sedan gammalt — så låg det i sakens natur att entrehriset skulle blifva högt, 15 rdr personen. Likvisat tror jag bestämdt, att hr Davidsons behållning på dessa middagar i alla fall icke var större, än att han hade gjort lika god affär, med vida mindre embarras, om festvåningens samtlige rum dessa dagar upplåtits till flera grupp-kollationer, hvilka sannolikt ätven förtärt det fina i mat och dryck som stod till buds. Men på tal om hr Davidsons förmåga att arrangera, så vill jag derpå anföra ett exempel. Några få deltagare i mötet beslöto en dag att intaga gemensam middag på Alhama