Göteborgsposten – 18 augusti 1868, sida 2

deles ofantligt om Mabel, och ifall det ej varit för en liten ocnighet, som ej borde ha skiljt två så gamla vänner åt, så skulle Mabel nu vara hans arfvinge. IIaus favorit för tillfället är den vackra lilla Mary Butler, som ni hänger så fast vid. Hänger fast vid? — Jag förstår er verkligen ej. hr öfverste! — Nå lika godt, jag önskar ej utforska era små hemligheter. — Jag kunde ha sagt att er mor är död, ty hon är död för mig; men jag har för öfrigt all möjlig anledning antaga att hon lefver och befinner sig väl. Vi voro my cket olika. Blott en sak blefvo vi snart ense om, och det var att vi ej kunde bli lyckliga genom att lefva tillsammans. Jag uppehöll mig vid ett nfödt hof, der man var befriad från allt eurofeiskt sqvaller. Hon lemnade mig derföre utau det u ppscende och den skanda!, som otvifvelaktigt skulle ha föranledts, om en sädan händelse inträfsat här hemma. Jag vill alltid bibehålla kenne i vänlig hågkomst, och ifall ni någonsin skulle önska att få vota något om henne eller att komma i förbindelse med henne, så skall jag vara i stånd att tillfredsställa er; hennes adress törs jag emellertid ej gifva till någon, det hör till vår öfverenskommelse. Skola vi gå in i det andra rummet? Jag skall träffa någon i afton och måste gå om en liten stund ifall ni tillåter. Han gick in i det up lysta rum, der hans dotter satt vid thebordet.