Göteborgsposten – 17 augusti 1868, sida 2

vara här, ty han har beställt middag till klockan sju. Den unga damen är deremot redan kommen; Pat, visa herrn in till n:r 10. Ä — IIvad är det för en ung dame? tänkte jag. Öfverste Fraser nämnde ej om någon ung dame för mig. En hvitklädd dame stod framför spegeln midtför dörren och satte en ros 1 sitt hår. Jag tryckte handen mot min panna. Det måste vara en upphetsad inbillnings gyekelspel. — Jag får visst presentera mig sjelf, hr Brady, sade en vacker, klangfull stämma. Pappa sade mig att ni skulle komma, och jag väntar honom hvart ögonblick. Lat mig emellertid berätta er, att jag är hans dotter, Mabel Fraser; vi äro egentligen släigt med hvarandra. Det var ju porträttet som lifslefvande stod framför mig — det vackra håret, de blå ögonen, den krökta läppen, de hvita tänderna, den bleka och rena hyn, alt fanns der. I samma ögonblick inträdde öfverste Fraser. — Här är pappa! Du kan se att hr Brady allaredan är här Itall du först ämnar kläda om dig, pappa, skall det bli en sen middag. Vi räckte hvarandra handen under tystnad. — Jag ville just bedja Brady och dig, Mabel, om tillåtelse att sätta mig till bords i denna drägt. Ring på klockan, Mabel. Han gick ut ett ögonblick, Jag visste att det fanns en sky af hvit musslin på något ställe i rummet. Jag vågade ej höja blicken, men