Göteborgsposten – 17 augusti 1868, sida 1

af oss rådslogo om hvad som var bäst att göra, och som en vän till er mor åtog jag mig att handla. Vi sålde alla mrs Bradys saker i Galle och ni skickades hem till er farfar. — Men hon drunknade ej, ropade jag; hon ... — Tillåt mig fortsätta min historia, atbröt öfverste Fraser. Någon tid efteråt stod det i tidningarne att ni förolyckats, och det uppväckte stor sorg. — Borg! — Och hvem sörjde väl öfcer mig, hr öfverste? — Alla som kände er far, svarade ban; men förlåt, fortfor han, ifall jag nu återkommer till det som ni förut antydde. Om ni ej anser mig alltför djerf, så ville jag gerna som en vän till Jack Brady och Mary Billing veta hvad ni hört angående er mor och mig. Jag vill genast tillstå att jag aldrig gillat hennes uppförande på den tid ni syftar på. — Öfverste Fraser. Ifall ui verkligen varit en vän till min far, så skall det ej kunna förvåna er, att hans son nekar att tala om hans namns vanära eller sin eländiga mors skam. Jag bevarar minnet af henne i mitt hjerta — jag har länge hoppats att det en gång skulle lyckas mig att genomtränga den hemlighet som hvilar öfver hennes lif — jag vet allt, hr öfverste; jag har sott bevis på, och det af hennes egen handskrift, att hon på ett grymt och skamlöst sätt lemnade mig få veckor efter min fars död. Gud gifve att hon tusen gånger lidit döden, heldre än att hon, som hon nu gör, skall lefva i skam och vanära. —