Göteborgsposten – 15 augusti 1868, sida 2

2 Från Utlandet. Preussen tyckes snart kunna komma i en mindre behaglig ställning till Förenta Staterna, hvilkas vänskap det annars visat sig ifrigt efter att vinna. Det hela är visserligen ännu blott en bagatell, men de små bagatellerna kunna ofta ha stora i sailles samt flera högst effektfulla s. k. hafsbilder. fastän det här torde komma att inskränka sig till vexlande af mer eller mindre hetsiga noter. Det är återigen fråga om en Preussens underlåtenhet att uppfylla en skyldighet. En ingeniör Hansen från Pinneberg, f.n. borgare i Washingtoa, har genom Brooks tillställt kongressens utskott för de utrikes angelägenheterna en petition, gående derpå ut att han och ett amerikanskt bolag år 1860 förvärfvat sig rätt till en kanalnivellering i Holstein och användt stora summor derpå, men att de senare arbetena förhindrats genom krigets utbrott. Genom wienerfredens art. 17 har Preussen förbundit sig att garantera och upprätthålla alla de koncessioner och kontrakter, som Danmark gitvit och ingått; men nu vägrar den preussiska regeringen att erkänna koncessionen och utföra ett tör handeln så vigtigt verk. Hansen ser sig derför nödsakad att genom representanthuset uppmana regeringen till att hätfda hans rätt; han anhåller om att saken må undersökas, för att få utverkadt ett beslut af kongressen, hvilket ålägger statssekreteraren att utverka en skadeersättning för det Hansenska bolaget och bemyndigar unionspresidenten att, i händelse Preussen skulle vägra, vidtaga de nödiga åtgärderna för framtvingandet af en sådan ersättning. De utländska tidningarne, som meddela I detta, äro i öfrigt utan allt politiskt innehåll, i och råder det någonstädes torka, så är det ; inom deras spalter. Det är under sådana förhållanden icke underligt, att de preussiska I tidningarnes pariserkorresp. sökt uppblåsa nåägra okynniga pojkars tilltag till en trefjerdei dels revolution, hvilken den preussiska telegrambyrån i Berlin sedan utsirat och spridt kring verlden. Det hela inskränkte sig dertill, att premier utdelades i en skola, der den bekante republikanaren Cavaignacs son befann sig. Undervisningsministern Duruy och den kejserlige prinsen voro tillstädes, för att gifva ökad glans åt högtidligheten. Äfven Cavaig nacs son uppropades till emottagande at premier, men han vägrade att göra det, emedan han då skulle omfamna den kejserl. prinsen. Detta fann de andra gojkarne förträffligt och applåderade. Då högtidligheten afslutats och svärmen kommit ut på Sorbonneplatsen, höll den på pojkars vanliga sätt naturligtvis ett gräsligt kolorum och hurrade för den unge Cavaignac. Vid detta skrän, som drog folk till platsen, närmade sig polis och körde hem slynglarne. Voila tout! Och denna gräsliga historia spökar nu som bäst i hufvudena på alla Tysklands kannstöpare. Men, torde någon och med skäl spörja, hvarföre dessa förstorande korrespondenser och telegrammer? Jo, de goda preussarne vilja inbilla sig och andra, att det franska kejsardömet står lid afgrundens rand, på det att de sålunda må kunna dels hålla sin egen Geist uppe vid lämpligt gradtal och dels inbilla verlden, att! ingen klok menniska bör ansluta sig till kejsardömets sak. Italiens tidningar börja nu taga bladet från munnen och uttala sig ganska skarpt öfver de preussiska organernas smädande utfall mot landsförrädaren Lamarmora. De mena, att deras korrespondenter i Italien icke föra sanningens talan, och deri ha de ock rätt. Ty på Lamarmoras fosterlandskärlek tviflar i Italien ingen, fastän hans partimotståndare gerna vilja ha honom ifrån makten, emedan : han vill en nära fransk-italiensk allians, hvilket de radikala i Italien deremot icke tycka ! om. För ölrigt är det mer än besynnerligt, att do preussiska tidningarne så frenetiskt nedsvärta nämnde statsman. Preussens otficiela tidning har ju sjelf förnekat den mycket : omordade Usedomska depeschen och förklarat . den icke vara utgången från regeringen. Lamarmo a har således genom depeschens offentliggorande rent af gjort Preussens regering en tjenst, i det han visat, huru egenmåktigt dess gesandt handlat. Staat-anzeigers ställning är tör ötrigt tem igen komisk. Bladet desavouerar den preussiske gesandt. som öfver emnade noten, och fördömer på samma gång Lamarmora, derför att han ej brydde sig ; om den. : Det bekanta vinberget Chateau Lafitte i Frankrike har för några dagar sedan definitivt försälts tör en summa at 4,150,000 fres. Från Amerika omtalas stora öfversvämningar. Baltimore har strängt hemsökts. Sex menniskolif blefvo spillda och förlusten i egendom uppskattas till 3 mill. dollars. I den lilla staden Elicott blefvo 40 hus och 2 fabriker bortsköljda af floden, och flera andra fabriker ledo mycken skada. Hela mil af jernbanan med flera broar bortspolades. 37 personer drunknade. Skadan i egendom anslås till 1 million dollars.