Göteborgsposten – 15 augusti 1868, sida 2

bossessionaten Tesdorpf fr. Ostergötland; fil. d:r E. Jessen fr. Köpenhamn; C. Dahlström fr. Linköping; löjtn. A. F. Pyhlson ir. Wenersborg. käattegangsoch Polissaker. Poliskammaren. Undersokning hölls i går i poliskammaren med häktade syflickan Maria Emilia Nilsson, hvilken, såsom förut blifvit i denna tidning omnämndt, lagt sitt nyfödda barn å lönn i Masthuggsbergen. Den tilltalade är en flicka om 24 år, med ett ungdomligt, ehuru icke vackert utseende. Hon betedde sig i går ungefär på samma sätt som de många andra unga qvinnor, hvilka under liknande omständigheter stått inför polisens dombord i cellfäugelset. Blott tvenne gånger syntes hon häftigare upprörd, den ena gången då polismästaren (polisinspektorn, v. häradsb. Elliot), utan att för öfrigt göra någon anmärkning, betonade de ord i hennes bekännelse, genom hvilka bon medgaf att hon gått ifrån barnet str.xt sedan det var födt, utan att alls bry sig om det, — och den andra gången då hennes stjuffader, sågaren Hans Jakob Olsson, inträdde. Hon berättade, för öfrigt, att hon på morgonen, då barnet föddes, skulle bege sig till Djurgården för att sy. Under vägen blef barnet framsödt. Hon flyttade detsamma litet längre bort från vägen och återvände sedan hem igen i den förhoppning, att någon skulle? upptäcka barnet. Huru liten grund denna forhoppning egde, ifall hon verkligen hyst den, synes derat, att barnet legat i elsva — säger 11 — timmar, innan detsamma påträffades, af en egendomlig slump såsom läsaren torde påminna sig, och då var nära döden, . Då hon kommit hem, appgaf hon sig vara sjuk och låg nästan hela dagen. Hvarken hennes mor eller hennes stjuffar hade haft någon kunskap om hennes grossess; icke heller barnets fader, hvilken hon sade sig icke ha sett under hela detta år. Då barnmorskan besökte Maria Nilsson, sedan man upptäckt att det var hon som var moder till barnet, hade den senare haft en yllebindel kring lisvet, såsom är vanligt med barnsängsqvinnor. Hon kunde ej förmås uppgilva hvem som radt henne dertill, men tillade att det icke var hennes moder och icke heller hennes stjuffar. Denne, tillfrågad om han visste hvem som varit barnets fader, sade sig icke veta det. Ingen bade gjort några besök hemma hos dem. Öfver detta forhällande synes hvila en tät slöja. Gossen Carl Otto Olsson och flickan Charlotta Svensson, som upptäckt barnet, berättade derom att de skulle hemta hem Carl Owuos faders kor, och funno dervid att den eva kon icke lät sig lockas bort utan stod på ett ställe och slickade på någos. Klockan var då !210 på aftonen. Då de kommo närmare sago de barnet ligga i en grund håla på botten af en liten däld. Barnet låg framstupa med bulvudet något lägre än kroppen. Det grät. På gosiens och flickans föranstaltande blef barnet afhemtadt. Det hade då blänader på knäna och skrubbsår i ansigtet och på armarne, förorsakade af kons slickningar. Barnet var nästan halfdödt, men genom ihärdiga omsorger blef det lyckligtvis vid lif. Då Maria Nilsson blifvit upptäckt och när barnmorskan frågade henne om förhållandet, nekade hon tll en början, men medgaf slutligen att hon vore barnets moder. Målet remitterades till rådhusrätten, och Maria Nilsson qvarsitter i cellsängelset. Förnyad ransakning hölls i går med häktade förre värdshusvärden Carl Åsberg, tilltalad för åtskilliga inbrott. Det upplystes nu, att de båda löskragar, som Åsberg vid haktandet innehade, voro tillhöriga trädgårdsmästaren G. Svensson och rättaren C. Classon, båda boende å Cathrinelund. Löskragaroe jomte 26 andra sådane och en yllefilt hade blifvit stulna natten emellan d. 19—20 Juni, då inbrott a Cathrinelund begåtts. En soppterrin, som Asbergs burit hem under föregisvande att den blifvit köpt på auktionskammaren, hade i stället, jemte en del matvaror m. m., blifvit stulen genom inbrott på Prospect Hill, sberg nekade fortfarande lika fräckt. Loskragarne hade legat på nattrocken, då han hittade denne, och soppterrinen sade ban sig, trots hustruns och svägerskans uppgifter om motsatsen, aldrig ha sett, Såsom läsaren bebagade erinra sig, var det vid förra förhöret fråga om att hans prestbetyg troligen vo e falskt och att han förut måtte varit för brott straffad. Så är också förbållandet. En person, från Nyköping liksom Åsberg sjelf, förklarade att en Åsberg, hvilken ban med säkerhet trodde vara den nu tilltalade, lör 18 å 20 år sedan blifvit för stöld straffad med 28 dygns vatten och bröd samt uppenvar kyrkoplikt. Vittnet igenkände visserligen icke nu Asberg, som han ej sett sedan nämndo tid, men den tilltalades lesnadsförhällanden instämde fullkomligt med nyssnämnde förbrytares, hvilken dessutom äfven skall ba blifvit straffad i Stockholm, Asberg nekade till allt detta. . Målet remitterades till rådhusrätten och Asborg återförpassades till cellfärgelset. För snatteri straffade hustrurna Anna Malvina Nilsson och Brita Katarina Kjellberg stodo i går tilltalade för att från väfbandlaren Andreas Bengtsson ha stulit 21 blårutiga nåsuukar och från våäshandlaren Andreas Andersson 32 hvita näsdukar. Hustru Nilsson medgaf aw hustru Kjellberg i hennes närvaro från väflass å torget stulit samtliga näsdukarne. hvarefter hon lemnat dem till N., hvilken undandoldt de blåa näsdukarne i sin kjortelficka och de hvita i en korg. Hustru Kjellberg, som till en början påstått sig icke ha reda på huru hustru Nilsson ätkommit de blåa nåsdukarne, uppgaf i går i polisförhöret, att hon sett då hustru N. stal desamma från väfhenalarens lass Hvad beträffade de hvita nåsduka-n hade hon, Kjellberg. stått vid väflasset och fragat efter priset på några af dm. Uuder rtiden tog hustru Nilsson hela väfstycket (näsdukarne voro cj tillkl ppra) och lade det i korgen. Med hustru Nilssons uppgift öfvereneståmde Ofverkonstapeln Larssons, hvilken stått på o1t alstånd och åsctt huru hustru Kjellberg från ott lass tog ett stycke hvit väf och sedun baklänges drog sig nadan på andra sidan lasset, der hon ställde sig att tala med att par bövder hvarunder tygstycket blef nedlavdt i en korg. Malet emittaradec. till 2 HnHfAtn 25