Göteborg d. 15 Augusti 1868. Väderleken. Natten till i går föll ett häftigt störtregn, hvarefter temperaturen redan på morgonen blef brännande het och fram på middagen visade termometern ända till 33 gr. i skuggan. Åskan mullrade under dagens lopp flera gånger på atstånd och på e. m. afkyldes luften, ehuru obetydligt af några spargamma regnskurar. Teater. Oaktadt det så rika och omvexlande programmet var gårdagens föreställning icke så talrikt besökt, som de uppträdande konstnärerna kunnat vänta. Såväl Telegrammet som En kopp TuG gingo väl, i trots af hr Hedins fortfarande indisposition, och det senare stycket utöfvade sin vanliga skrattretande effekt. Hr Fredrikson deklamerade med smak och känsla Topelii vackra poem Vintergatan; hr Almlöf gjorde hvad göras kunde af den onekligen något tungrodda monologen Ett sagolustspel. Min ros i skogen fängslade publiken såsom förut, då den gitvits. Om m:ll Nerman än icke gaf prof på den naivetet, som å Mindre Teatern m:ll Lindqvist, gaf hon likväl intresse åt Årosens i sig något väl mycket abstrakta roll. Fiu Aemlöf, den gamla hushållerskan, utförde med natursanning och godt karaktersstudium sitt parti. — Den hvita Halsduken, som till sist gafs, framkallade nya applåder och följdes med intresserad uppmärksamhet. Klockan var redan 11 på aftonen, då ridåen föll för sista gången. Amerikanska svenskar. Från en i Chicago bosatt svensk har Red. nyligen mottagit ett bre!, i hvilket ganska allvarsamma beskyllningar göras mot dervarande svensknorske konsuln hr P. L. Hawkinson (läs: Håkansson). Då ordalagen i brefvet äro alltför skarpa till att vi kunna äterge detsamma ordagrannt, inskränka vi oss till att derutur meddela följande, som utgör brefvets species tacti. Brefskrifvaren säger: — — Sommaren 1866 afled här i Chicago Gustaf Howe, en svensk, som assurerat sitt lif för 500