Göteborgsposten – 13 augusti 1868, sida 2

oo Nå, Terence, hvad gör du måtte väl ej vara i behof af sir Philips hjelp, eller hur? — Jo, på sätt och vis; jag skall studera under hans ledning — tillfölje af er och hr Bates önskan, tillade jag efter en paus för att låta Mary förstå, att jag ej valt detta lefnadsyrke af egen fri vilja. Han har skickat bud efter mig idag. — Jag skulle önska att jag vore i ditt ställe, Terry, suckade sir Richard. Nå, nå, Mary, jag ämnar ej beklaga mig; jag ville blott önska att Terence ville taga exempel af mig och lära hvad några års lättsinnigt lif kan leda till. Sir Philip lemnade under vanliga förhållanden blott fem minuter åt hvarje patient, och jag räknade ut att det skulle dröja omkring en timma innan sir Richards turskulle komma. Jag hviskade derföre ett par ord åt Mary och lemnade rummet. Då jag ett par minuter derefter kom tillbaka, öppnade sir Philips betjent dörren, som förde in till doktorns rum, och efter ett par urskuldande ord till de öfriga väntande om att sir Richards helsotillstånd fordrade ögonblicklig hjelp, förde han denne med sig in. Då dörren stängts efter sir Richard, gick jag bort och satte mig vid sidan af Mary, men jag vågade ej tilltala henne. — Stackars onkel är mycket sjuk, hr Brady, tycker ni ej det? (Gud vet hvarföre jag var hr Brady och ej Terence mer.) — Jo, mycket sjuk, miss Butler, det gör mig ondt att se. — I London säger man, att det är mycket litet hopp om att han någonsin skall bli frisk, ehuru han ännu kan