Göteborgsposten – 13 augusti 1868, sida 1

A — ——— —— —— Det första jernbantaget öfver Sierra Nevada. Två väldiga naturhinder hade den jättebana att ofvervinna, hvilken, genomkorsando amerikanska kontinenten, förbinder Atlantiska hafvets kust med Stilla hafvets stränder och Newyork med San Francisco. Båda dessa naturhinder äro nu Ösvervunna. Det högsta pass på Klippbergen, ötver hvilket banan skullo framgå, är enligt senaste underrättelser redan öfverstiget, och öfver de snöbetäckta topparne på Sierra Nevada, brusar redan sedan mer än en månad tillbaka lokomotivet. För att gilva läsaren en bild at den vestliga hälften af denna jernbana, så långt den ännu är fullbordad, torde en beskrifning på den första resan från det guldrika Kaliforniska låglandet upp öfver det snöiga Sierra och åter ned till Nedvadas silfverrika slätter, vara på sin plats. En utförlig beskrifning härom förefiones i den i San Francisco utkommande tidningen Alta California och dess våsentliga innebåll är följande: Det var d. 17 Juni, som resan från Sacramento City för första gången företogs. En olidlig, tropisk hetta herrskade i guldstaternas hufvudstad. Oleanderträden med sina glänsande röda blommor, törnrosor af alla möjliga färger, ofta till hälften döljande boningarne, jättestora fuchsier, slingrande sig uppåt murarne, möta öfverallt ögat, man tror sig förflyttad till Neworleans med sina alltid gröna träd och magnoliablommor. Jernbantäget rör sig öfver Nicholsonhöjden förbi Central-Pacific-banans ännu ofullbordade oerhörda maskinverkstäder längs utmed Sacramentodalen. I öster höjer sig det kolossala Sierra Nevada, omgifvet af en blåaktig dimma, mot hvilken de snöbetäckta spetsarne präktigt afsticka. Solstrålarne bryta sig mot desamma i alla möjliga färger; den ena af de längst bort belägna spetsarne lyser som ett isberg i opalens alla färger, den andre liknar en af det fiaaste rödt genomskinlig jättemussla, en tredje lyser ARA