Göteborgsposten – 12 augusti 1868, sida 2

Det herrliga ostindiska kompaniet erbjöd dessa och flera andra fördelar till de rekryter af kavalleriet, artilleriet och insanteriet, som ville söka sin lycka i det varma land som var fullt af palatser och guldmynt — fullt af perlor och diamantminor — der snö och köld voro obekanta saker och der det just för ögonblicket var ovanligt lysande utsigter, alldenstund kriget tycktes oundvikligt. Sergeant Mattocks skulle öppna detta Eldorado för alla som hade lust. — Hvad vill ni dricka? frågade sergeant Mattocks; säg blott till. — Jag vill ej dricka något. — Jaså; men du kan i alla fall skicka in en halfbutelj fint sherry, Mary, så att vi kunna dricka denne raske unge herres skål. Du kan lita på mig, Mary, om två år kommer den unge herrn tillbaka som officer. Hvad behagas? Ja det kan du vara fullkomiigt säker på. Det var ett visst medlidsamt uttryck i flickans ansigte, då hon bar in det begärda sherryvinet i sergeantens rum, som var genompyrdt af rök och spritångor. Ett gammalt bläckhorn af bly, ett afbrutet pennskaft och några tryckta blanketter funnos på bordet. Sergeanten undersökte mig nu noggrannare. — Ni har således i sinnet att låta värfva er, hr Brady; det är ett godt krigarnamn; vi ha många af dem derborta. Fem fot kan jag antaga, och hvilket bröst — tänderna i ordning? Jo. Det är alltsammans så godt stoff som jag någonsin sett derborta, det är min åsigt — I lära någorstädes? — Nej! Det är godt. — Föräldrar i lifvet?