II. Två försök. Tidigt nästa morgon var jag i Grosvenor-strest. Portvakten visste ej riktigt hvad som händt, men trodde att det kommit underrättelser från sir Richard, som befann sig i utlandet. Det måtte ha händt honom något olyckligt. Miss Desmond och miss Butler voro nu på väg till honom, Standish var ej hemma då jag återkom till Temple. Han hade lemnat det besked efter sig, att han skulle komma tillbaka på aftonen och att jag under tiden kunde se mig omkring i staden. Han hade bedt Wilkins, portvaktaren, skaffa mig en pålitlig man. Jag hade egentligen ingen håg att se stadens märkvärdigheter, men gjorde likväl som han önskat. Jag lät mig mekaniskt föras från det ena stället till det andra och hade i tre dagar besett London. Jag blef dyster; det var klart utt hr Bates ej visste hvad han skulle göra med mig, och dock var han min bäste vän. Jag kunde kanhända äfven räkna Maurice Prendergast blard mina vänner, men han kände ej verlden. Major Turnbull? — Jag visste ej hvar jag skulle finna honom. Jack Window? — Jag hade förgäfves letat efter hans adress i Vägvisaren. Månne det ej skulle vara bäst att fatta ett beslut innan hr Bates kom tillbaka? Jag tog min hatt och skyndade ned för trapporna. Då jag vek af in på Fleet-street, voro alla mina planer koncentrerade i en enda.