-— — njuta af de omvexlande partierna under vägen. Det är endast 12 kilometer, något mera än en svensk mil vi hafva att färdas. För att fortare komma ned på stora landsvägen som vi ha en 80 å 90 meter under oss, låt oss taga den slingrande skogsväg som i zigzag leder dit ned. Den är något brant och det går ibland i starkare fart än rådligt, men så spara vi också derigenom in den långa omvägen att först gå tillbaka till staden. Vägen, den angenäste och beqvämaste man kan önska sig, leder mellan lummiga träd, som på långa sträckor förena sina kronor till ett tätt skuggande lofbvals öfver vårt bufvud. Hår och der ger en öppning tillfälle att kasta en blick öfver hafvet, An viker den af för att föra oss mellan farmer och trädgårdar. En och annan liten skogsbäck hoppar porlande utför sluttuingarne och bildar här och der små kaskader. Vid hvarje village vi närma oss finnes bredvid kyrkan, som här icke står midt i byn, utav ett stycke från densamma, en öppen plats med fri utsigt men alltid försedd med et högt stenkors med eller utan Kristusbild. Dessa Calvairertyckas hår höra till landets egendomligheter och vi påträffa som sagdi flera sådana under vägen. Efter att sålunda ha passerat tre eller fyra små städer på några kilometers afstånd från hvarandra, närma vi oss slutligen Tronville. den fina pariserverldens gouterade samlingsplats under badsäsongen, och den ena slottalika villan efter den andra visar att vi ej ha långt att gå förr än vi äro vid målet, dit vi också efter strofvandet utför en temligen brant backe slutligen anlända. Men hvilken enorm skilnad mellan det tysta och lugna Hoofleur och detta bullrande Tronville. Man kan både hvad ekipager och promenerande beträffar, tro sig i hast förflyttad till Paris. Ännu för några år sedan en obetydlig fiskareby, har platsen sin präktiga sandbotten, med så obetydlig sluttaiag, att vid lågvatten en svart sagdt oofverskådlig sandöken utbreder sig, uteslutande att tacka för sitt nuvarande renommå. Alexander Dumas påstäs ha varit den förste som fäst uppmärksamheten på denna hittills förbisedda plats. Också kallar han den i ett af sina causerier mon Amerique å moi. Upptäckten en gång gjord, hörde det snart till goda tonen att tillbringa sommaren i Tronville. Den lilla staden, som blott eger 5,000 innevånare, inrymmer 15,000 badgäster, alla af prima qvalit förstås, som komma bit lika mycket för att visa sig för hvarandra, som för att bada. Också påstås att ett fruntimmer, som är något så när rädd om sitt anseende, ej kan visa sig här, utan att byta om toalett 4 å 3 ganger om dagen. Belägen vid utloppet af den lilla floden Toucques, såg Tronville snart en rival uppväxa på den motsatta stranden, der hertigen af Moray tog Deauville under sina vingars skugga, och med uppoffring af några millioner skapade ännu en samlingsplats för den finfinaste societeten. Här tyckes den förnäma verlden på fullt allvar ha slagit sig ned, och då man i Tronville ännu bor på hotell eller i maison meublee, hyrdt för sommaren, har man i Deauville sin villa sor dig. Siti ursprung af färskaste datum visar också staden genom den ovanliga variation af Sstilar, hvari dess byggnader blifvit uppförda. Här följa rmohfiska slott, italienska villor, engelska cottager, schweitzerbyddor och fransyska Åchateaux I0114 i den brokigaste omvexling. Den lilla stadens mer eller mindre millionära innevånare hafva också visat sin tacksamhet mot stadens grundläggare, hertigen af Morny, genom att uppresa at honom en bronsstaty. En af hans förnämsta skapelser är hippodromen och courserna i Deauville, som just nu pågå, vara i 3 dagar och äro mycket renommerade. Förnämsta priset, Åla coupe de Deauville, är 20,00v francs och ett dyrbart konstverk. En familj, som anlände till Havre för sent att följa med den ordinarie båten till Tronville, lät för egen hög räkning elda upp en annan, att genast föra sig öfver, för att ej mankera att vara närvarande vid coursen.De båda städerna, förenade med en färja öfver floden, och längre upp vid bangården medelst en ståtlig stenbro, kunna betrakta sig som kompletterande hvarandra, och de festliga tillställningarne i det enas ÅSalon? eller det andras Casino hemta naturligtvis besökande från båda hållen. Kristina Nilsson lär bland andra celebriteter en gång ha gitvit en konsert i Tronville. För närvarande är Carlotta Patti der, Speldosan, som lärer vara väntad äfven till Göteborg. Tillnamnet har gifvits henne, sedan hon med det Ullmanska sällskapet började resa omkring och gifva konserter. Sedan förl. vinter har sålunda nästan hela Frankrike genomfarits, en konsert gifves i hvarje stad och som städerna här lyckligtvis ligga så tätt, att man på några timmar far från den ena till den andra, ha dessa konserter egt rum hvarje afton, hela vägen efter oföränderligen samma program, hvilket naturligtvis icke hindrat henne att skörda triumfer öfverallt. Förmodligen kommer förhållandet att blifva detsamma i Sverige och Speldosan äfven der låta höra sin oföränderliga repertoir. Men nu torde vi ha vandrat nog för i dag. Det är en timma innan ångbåten skall afgå, men passa—— gerarne börja redan ga ombord, för att vara säkra i om plats. Det är att vara förtänksamme åtminstone. Efter en timmas färd landa vi lyckligt i Havre efter denna lilla utflykt på Oceanen. Hugo ...... son.