båsta förmåga. Ytterligare några passagerare hoppa 4 om bord. Det ser ut att bli trångt om saligheten, ; men är sämjan god, så är ock rummet stort, och vi få väl maka åt oss så godt vi kunna. Sätt maskinen si gång, herr kapten! Musset med sina begge statyer till skildtvakter, semaphoren och fyrtornet fara bastigt förbi våra blici kar, de på jetecn församlade promenerande vinka 088 ett vänligt farväl på färden, och ett, tu, tre äro a vi ute i det fria Hejsan, bäten hoppar oaktadt sin dyrbara laddning af några hundra menniskolif, lätt och lustigt på den glimmande vågen och slår sina krokar för Gud vet hvilken Najad. Är ni rädd för att bli sjösjuk, min nådiga? Icke behöfver ni frukta mal de mer (mere). ni som är ogift, för att begagna en vågad j ordlek ur Åles canotiers de la Seine. Det är ingen svindlande galopp, det är ju endast en sirlig menuett. Föremålen på stranden bli allt mindre och mindre, men panoramat så mycket mera omfattande. eva sidan stupar 5sfalaisen vid Cap de la Hive, krönt med sina begge hvita fyrtorn, tvärbrant i hafvet. På yttersta spetsen af denna udde, hvars platå ligger 104 meter ö!ver hafsytan, lär i flydda tider en liten stad varit belägen. Det aldrig bvilande hafvet, som ständigt gnager och underminerar dess fot och för hvarje år drager en större eller mindre del deraf neil i djupet, har för längesedan uppslukat densamma och om 40 år påståg de båda fyrarne vara dömda att också ge sig af utför denna äftestupa, så sramt de icke nar denna kritiska period närmar sig blifva flyttade ett godt stycke tillbaka. Å andra sidan slingrar sig Seinen och försvinner i fjerran mellan de grönskande kullarne, och Havre sj-If är blott en sammangyttrad husmassa öfver hvars tak tornspiror och en skog af mastioppar uppskjuta. Färden har emellertid gått oafbrutet framåt och vi kila snart in mellan Houfleurs jetcer, likasom Havres befolkade med promenader, och landa efter en tre qvarts timmas resa vid dess kaj. Honfleur är en liten stad på 92 tusen innevänare och utan några särdeles egendomligheter. Till sitt ursprung vida äldre än Havre var den långt före dettas uppkomst en blomstrande hamn med v dsträckt sjöfart, af hvilken naturligtvis Havre sedermera tillvällat sig brorslotten. Väldiga bradstaplar kring kajerna utvisa att handeln med bois du nord ännu är i fullt flor. Också svaja icke mindre än 7 norska flaggor och en svensk från fartygen i hamnen. Flere norrmän tyckas likaledes halva slagit sig ned här, att döma efter inskriptionerna på skyltarne: Skibsmalerk, Tömmermestert, Modehandelt, eFjer og Sångkläder, som man läser på olika båll. Det är ju en hel liten nordisk koloni. En ganska egendomlig byggnad är kyrkan S:te Catherine, uppförd af trä och betäckt delvis med kalkrappning, delvis med skiffer samt försedd med en fristående klockstapel, skild genom en bred gata från kyrkan och hvars höga spetsiga torn uppehålles af väldiga bjelkar. En magnifik promenad eger staden i Cours dOrleans, en bred alls6, skuggad af sekelgamla almar med majestätiska kronor, en himmelsvid skilnad mot de magra kastanjer, som vanligtvis p yda boulevarderna. Denna alls lär sträcka sig ända till två kilometres utom staden. En annan promenad, något mera tröttsam men också mera romastisk, är den väg som leder upp till kapellet på den bergshöjd vid hvars fot staden är belägen. En vidsträckt och hänförande utsigt öfver hafvet och Seinefloden belönar rikligen mödan af uppstigandet. Som platsen flitigt besökes af turister och promenorande hafva åtskilliga förevisaro slagit sig ner der med teleoskoper, med hvilkas tillhjelp man urskiljer föremålen på den motsatta stranden. Det är Notre Dame des flots, det lilla kapellet på Ingouvillehöjden, med sin sockertopp, som vi sörut besökt tillsammans. Der är jet6enu i Havre med rina talrika promenerande, staden med sina batterier sträckande sig längs efter stranden. Der Bassin de PEure med sina transatlantiska ångbåtar. Längre bort Harfleur med sin spetsiga toruspira, ännn längre några andra små städer vid Seinen. Villor och slott på de omgifvande höjderna, allt utpekar den tjenstaktige sörevisaren mot några sous i ersättning. På den öppna platsen är ett stort krucifix upprest till tjenst för fromma besökande, och det tätt intill liggande kapellet, en korskyrka af sten helgadt åt Notre Dame de Gråce, Harfleursjömännens patronessa, inbjuder ock till andakt, hade icke de många månglarena, en gång för alla utdrifna ur det tempel som de trån bönehus förvandlat till röfvarekula, slagit upp sina bord och stånd ända intill dess port, der de skrika ut sina radband och kors, fotografier, sväckor och diverse kram. Kapellet är, likasom det invid Havre, rikligen uppfylldt med framställningar af brinnande och förlisande fartyg, stormande haf, skydrag etc. samt inskriptioner, utvisande att många i nödens stund gjorda rlöften här blifvit uppfyllda och mången botgorande pilgrimssård hit upp företagen. Nu hafva vi också tagit stadens mest framstående märkvärdigheter i ögonsigte och efter som vi hafva nela dagen för oss begifva vi oss härifrån till Trouville för att slå två flugor i en smäll. Frågan är enlast hvilket sätt att färdas vi böra välja. Vi hafva ill vår disposition både jernväg, omnibus och voiture ; volont. Den förre gör en lång omväg och det jänder att man får stanna i flera timmar vid en lien obetydlig mellaustation. De senare, som taga len romantiska strandvägen vid sluttningen af den öjastråckning på hvilken vi befinna oss, äro således tt föredraga. Men då man är vandringsman taer man till apostla hästarne för att i ostördt lugn få