Bref från en Vandringsman. (Korrespondens till Götebvorgs-Poston.) VIII. Havre d. 4 Aug. En exkursion, som ovilkorligen leker hvarje Harrebesökande i hågen, då han från jetden kastar skådelystna blickar ut öfver det vidsträckta fält, som der utbreder sig framför bonom, än lindrigt krusadt och glittrande i solskenet, som om hafvets unga tärnor foranstaltat en Åmaritim exposition af sitt outtomliga diamantförräd, än med de vredgade boljorna jagande hvarandra i lössläppt raseri, som vore pappa Neptunus sjelf ute och körde sina mest frustande spriogare, — är att få komma ut på denna gungande yta och taga en svängom med de lockande sirenerna, huru trolosa de än påstås vara. Också blir man vid hvarje steg kajen utefter formligen belägrad af våderbitna fiskaresigurer, som med förekommande enträgenhet inbjuda till en promenad på hafvet i deras, om ej så eleganta, dock solida och lättgående segelbåtar. Oaktadt sina inbjudande småleenden och sin skenbara välvilja äro de likväl ej så lätta att komma öfverens med, dessa hafvets söner. Tre francs i tim men är deras vanliga taxa, på hvilken de ej gerna låta pruta med sig, 25 francs om man vill fara ut au large, på den yttre redden, och 35 francs om man vill utsträcka färden ända till Honfleur eller Tronville, som man dunkelt urskiljer i dimmorna på den motsatta kusten. Detta sätt att färdas lämpar sig således bättre för mindre sällskaper än för enskilda resande, så framt man ej har med sig en tillräcklig barlast af dessa gyllene Louis, för hvilka man kan få allt hvad man vill här i verlden. Nu finnas visserligen för den lustresande ångbåtar att tillgå, men som dessa äro beroende af tidvattnet, är vanligen fallet att man väl kan komma öfver, men för att komma tillbaka måste invänta nästa dag, hvilket ibland kan ha sina obehag. För att således riktigt å son aise göra denna färd, har man att passa på en af de dagar, då tidvattnet inträffar morgon och afton. Lätom oss antaga att vi hafva just en sådan dag för oss, som till på köpet med en strålande sol och en svalkande bris lockar oos ut på det gungande haf. Kl. 8 på morgonen gå vi således ombord på en af dessa snabbgående och beqväma ångbåtar, som just ligga med ånga uppe, tillreds att lägga ut. Klockan ger för tredje gången sin gälla signal, till alla nervösa passagerares förtviflan. Gasten tyckes riktigt njuta af de många grimaser han lyckas framkalla och synes nästan som på trots klämma till efter