Göteborgsposten – 10 augusti 1868, sida 1

Det var det vorkligen. Det var mig omöjligt att säga hvad jag skulle göra. — Jernvägsbolaget betalar naturligtvis er hotellräkräkning och ger era föräldrar skadesersättning, ifall det skulle fordras, anmärkte hr Maws, bolagets sakförare, som kommit ut till mig på perronen, der jag gick fram och tillbaka med hr Standish. Vi behöfva er visst till nästa förhör, ni skall tjensten uppgifva er adress i London. — Jag har ingen — jag känner ingen i hela staden, såvida ej sir Richard Desmond eller kapten Windov vid marinen skulle vara der. — Skall jag åtaga mig era affärer, i händelse ni ej träffar era vänner i London? sade hr Standish. Ni vet ju hvar jag bor, Maws, Old-Court, Temple. Hvad tror ni nu bolaget vill punga ut med i skadeersättning till min unge vän der? Se bara på hans händer — svullnader — rispor — tidsspillan — det kan en driftig förmyndare eller far nog göra penningar af. Jag skulle ej taga mot mindre än 500 pund, om jag vore i hans ställe. Hr Maws smålog osh gned sina händer. — Herrar tidningsskrifvare äro alltid så sangviniska. Ifall vi behöfva er, skall jag skrifva till sir Richard Desmond, som jag händelsevis känner. God morgon, hr Standish. Ifall ni kunde anmärka, att ni visste hvem det var som hade saken om händer för bolaget och som med vanlig takt etc. etc., ni förstår mig nog, så skulle jag vara er mycket förbunden. God morgon och lycklig resa. Hr Maws skyndade sig tillbaka in till juryn.