Göteborgsposten – 8 augusti 1868, sida 2

anmälde hr B. Weinberg, att på Johannebergs egor i en rågåker hittats diverse saker, hvilka sågo ut att vara tjufgods. Spanande poliskonstapeln Rönnbäck följde hr Weinberg ut till stället. De saker som först påträffats voro 10 (b. stärkelse och tvenne bitar ost. De gingo kring bergen derstädes, men uppväckte till en början ej något mera på detta ovanliga sätt dolda effekter. Spanande poliskonstapeln Johansson kom efter en stund till stället och hr Weinberg återvände hem. De båda konstaplarne lyckades efter en stund att på ett annat ställe i rågåkern påträffa större delen af de vid ofvannämnda inbrott stulna kläderna. Det gällde nu att om möjligt så reda på tjufven. För detta ändamål läto de eu del af kläderna ligga qvar, men borttogo resten. Derpå gömde de sig sjelfva i rågåkern. Det dröjde ej länge innan en karl kom spatserande nedför berget åt rågåkern till. Det var Åsberg. Sedan hau sett sig om en stund, fortsatte han sin promenad åt Johanneberg till, men kom inom kort åter. Rönbäck gick nu efter honom, dock jörsigtigt hallande sig ett godt stycke bakom, för att ej bli sedd. Åsberg fick der fatt i en qvinsperson, med hvilken han började en konversation på en gräsvall omgilven af buskar. Rönbäck vände tillbaka till rågåkern, för att se om cj Åsberg skulle likaledes återvända dit. Efter en t mmas förlopp, eller så, inträffade detta också. Asberg kom och bar sig lika egendowligt åt som förut. Han gick dock nu på samma sida der konstaplarne voro dolda och måtte ba mäakt att der sanus någon, iy han tog af uppåt berget. De reste sig nu upp jor att gå efter honom, men för några ögonblick var hin försvunnen. Då han åter syntes bar han på armen ett klädesplagg, hvilket sedermera igenkändes sor att vara målaremästare Jonssons nattrock. I andra handen bar han en skoborste, hvilken sedermera v-funnits tillhöra en dräng och var från honom stuIs. Man ropade till Åsberg och frågade hvar han fatt dessa saker. Derpa svarade han att de voro hans. (Detta föroekade han vid förhöret och sade sis ha svarat, att ban hittat dem). Han började emellertia att springa, och då konstaplarne bådo honom stanna, hade deria blott till följd att han satte af i full carnere. Men denna carritre blef snart afbruten; kommen till en brant bergsluttning föll ban nemligen bufvudstupa utför denna. En dylik kullerbytta är alltid vådlig, men aldra mest olämplig för den som är stadd på flykt. Också blef han så pass hufvudyr af fallet att detta inverkade på benen, och inom kort var han upphunnen al konstaplarno. Ionan deesa lemuade stället undersökte de den plats, der de upptäckt honom stående med nattrocken. Der lågo en kardus och en tobakspipa (ur hvilken senare de hela tiden sett honom röka). Både p pan och kardusen tillhörde målaremäst. Jonseon. Mano afförde honom nu till poliskammaren, der han vid alvisiteringen befanns iunehafva en från kamrer Ahlberg stulen kniptång. Han nekade sedermera till att ha innehaft tängen. Vid polisförboret i går påstod han fortfarande, att han hittat nattrocken. Borsten hade legat på denna och detta hade troligen äfven tången gjort. Hvad beträffade pipan oh kardusen hade ban aldrig förr eett dem och lika litet hade han, såsom konstaplarne uppgifvit, rökat under sina promenader i bergen. . Börtzell stulna sotogenlampan. Denna hade Asberg någon dag kort innan ban blef häktad hemburit och hade la äfven med sig en större soppterrin. Båda delarno sade ban sig ha köpt af en person som han namngaf, och hvilken skulle ha å sin sida köpt dem å auknonskammaren. Tillika namngaf han en annan per1, hos hvilken dessa saker skulle varit stående. Båda historierna ha dock befunnits falska. Hustruns och hans svägerskas uppgifter härom förnekade han helt och hållet. Han hade hvarken sett terrin eller lampa, och hustrun talade osanning lkasom svägerskan. Han lärer någon gång ha yttrat till hustrun om ut papper, som hon då trodde vara hans prestbetyg från on församling, hvarifrån han kom, då han år 1851 nyttade hit, att den der lappen har kostat mig 10 aOnkok. — Det är således möjligt att hans presttyg är falskt och att han förut begått något brott. För anskaffande af upplysning om huru härmed förhåller sig äfvensom för inkallande af flere målscsare, uppskots förhöret på fjorton dagar. — Asberg införpassades till cellsängelset. sberg har efter sin kullerbytta utför berget varit sjuk och är detta orsaken, hvarföre han icke förr Llifvit inställd till förhör i poliskammaren. — I går förevar i poliskammaren forbör med besättningskarlen Carl Theod. Carlberg å ångaren Freija, vilken i restauratrisens på denna ångbåt, fru Janssons namn i tvenne omgångar hos vinhandlarfirman Ahlgren C:o utiagit I kanna bränvin och 71 kanr konjak. Allt detta hade han tillsammans med b kanta supit upp. Han erkände bedrageriet. Målet witterades till rådhusrätten. — — — — PAA AAn Uarhorsg Hos AÄsbergs hustru hade anträffats den från fru