Göteborgsposten – 7 augusti 1868, sida 2

ska det Klara och; askadllgå, som den man han vill analysera för oss. Detta från utlandet gitna bidrag till bedömande af Tegnör skall dock i alla hänseenden intressera hvarje svensk. Chronologisk Handbok i Christna Kyrkans Historia, i samband med allmänna historien, ! till medlet at innevarande århundrade af P. W. Bergstrand. Örebro, Abr. Bohlin. En med nästan beundransvärd flit gjord sammanställning, hvilken måste bli af stor nytta för ej blott teologen, utan äfven de många lekmän, som i våra dagar få tid öfrig att sysselsätta sig med studiet af den kristna kyrkans historia. Allt är redigt och sorgfälligt, såvidt vii hast kunnat bedöma, uppstäldt, så att denna handbok synes i det väsentliga uppfylla sitt ändamål: att vara ett lätt tillgängligt, lätt handterligt och pålitligt lexikon. Richard Rothe, Samtidens störste teolog, tillika en tidsbild af senaste halfseklets teologiska utveckling, af D. Schenkel. I. Westerås, C. M. Sjöberg. Richard Rothe, som afled i Tyskland förlidet år, var en at de många tyska teologer, hvilka omsider lemnat den dogmatiska ståndpunkten och ställt sig i ledet för väckande af ett religiöst lit. Rothe är derjemte en gan ska intressant personlighet, sådan vi lära känna honom genom Scheukel, emedan han gradvis inför våra ögon genomgår de olika utvecklingsstadier, som ingalunda äro sällsynta för verkligt sökande andar. Förf. lemnar äfven, såsom titelbladet angifver, en upplysande öfversigt af den teologiska utvecklingsrörelsen i Tyskland, at hvilken vi onekligen ha mycket att lära. Det är redan någon tid sedan första häftet af denna bok utkom i den svenska öfversättningen: vi antaga, att förläggaren ej skall låta läsaren vänta längre på fortsättningen. Vor llerres og Frelsers Jesu Christi Lignelser, udlagte og sorklarede i Bibelltesninger af Pastor Hans Knudsen. Kjöbenhavn, Gyldendalske Boghandel. Af detta i vårt södra bro? derland så gouterade verk har 9:de häftet utkommit. Udvalg af Biskop Jens Paludan Millers efter: ladte Papier, udgivet af Hans Sönner. Kjöbenhavn, Gyldendalske Boghandel. Det är ett rastlöst tankelif, som här ligger framför oss, såvidt det kan sammanträngas inom bokens materiela ram — ett tankelif som återspeglar en hög och ädel ande, hvilken vill omfatta allt, hvad tiden bär i sitt sköte, men ej blott omfatta, utan äfven reda. Det är en af dessa sanningssökande andar, som i en skeptisk tid icke tappa bort sig sjelfva i tviflets skymning. Denna bok är ofantligt rik på de vackraste tankar, väl sagda och i en åskådlig form. Läsaren bringas genom dem i en upphöjd stämning, det är således en verklig vinst att tillegna sig dem. Vi vilja lösrycka några profbitar. I en herrlig uppsats ÅOm det Oändliga säger han: Om vi, då vi tänka, begrunda och granska icke hade en dunkel förkänsla af, hvad vi skola söka och finna, skulle vi aldrig söka något i tankarnes rike, och hvarje fynd skulle vara en slump. Vetenskapsmannen har en känsla af det sanna, hvilken sporrar och vägleder honom. Denna känslas full: het önskar han skåda med sitt förstånd och äfven ata andra skåda den. Han utvecklar den derför i en sammanhängande kedja af klara föreställningar och begrepp, och ju längre kedjan blir, ju fullkomligare harmonien mellan hennes länkar, desto bättre tycker ban sig hafva uttryckt och uttomt denna fullhet. Det oaktadt säger hans känsla honom åter, att hans verk, huru omfattande och djupgående det än månde vara, bkväl egentligen endast begränsat det i sig sjelft gränslösa. Det sannes omätliga fullhet har hans förstånd genom sin behandling gjort mätbar. Han har ledt några kubikfot af ett bottenlöst haf i en bassin, för att se so ens bild deri. Förständet skådar och besitter alltjemt det sanna endast till en del; känslan genomtränger deremot detsamma i dess innersta våsen, ssmmansmälter med det, men — ser intet. Vår tänkande andes alla sträfvanden gå ut på att fianna det sanna. Det framträder alltjemt som en Proteus i nya gestalter och är likväl alltid samma väsen. Evigheter igenom skola vi se det uti en oändlig mångfald af uppenbarelser; men den aldrig utsinande källa, hvarifrån dessa utstråla, varder ev gt dold för vår blick. Biskop Paludan-Miller skulle helt säkert i våra dagar och i vårt land fördömas som kättare af vårt presterskap. Fastän vi veta, att detta skulle med Brask om Paulus vilja utropa: Ådet vore bättre han vore hängder, än af hvar man känder?, kunna vi likväl ej neka oss nöjet upplysa om, hvad en högkyrklig biskop i en evangelisk-luthersk kyrka tänkte om dogmen och arfsynden: Det är mycket märkligt, att Jesus, Mästaren ejels. icke, såvilt vi veta, sagt något, som bekräftar kyrkans vida senare begrepp om arsynden, och att Järan ej heller kan utletas ur apostlarnes yttranden, Pauli undantaget. Deremot finns det många ställen i skriften, hvilka på intet sätt kunna bringas i öfverensstämmelse med denna lära, 1. ex. ställen som tala om Guds afbild icke såsom gången förlorad genom Adams fall, utan ännu varande till hos menniskan. Jac. 8: 9; Colos. 3: 10; Eph. 4: 24; Genes, 9: 6; 1 Cor. 11: 7; — likaledes ställen der den menskliga naturen tillochmed i sitt närvarande tillstånd ullägges stor kraft till dygden, såsom i liknelsen om den förlorade sonen; item Matth. 6: 4—8 och 25: 31—46; 1 Petr. 1: 13—16; Rom, 6: 12—14; ! Cor. 15: 58; Gal. 5: 15; Jac. 4: 17; samt Rom. 2: 14, 15, som visar, att denna kraft till dygd tillochmed finnes hos hedningar; vidare ställen der både last och a mo eg: oo Kr 2A2