Göteborgsposten – 6 augusti 1868, sida 3

Ivarjehanda. Teatrarne och värmen. Den ihållande och tryckande värmen under denna sommar förorsakar eaterföreståndarne i Paris stora förluster. De arbeta vila med förlust och det är tillochmed med stor möda nan kan få bänkarne besatta medelst fribiljetter. Varietkes har en daglig utgift af 1,500 francs och för närvarande blott en inkomst at 6 a 700 francs öfverhufvudtaget. Vaudeville har 1,200 francs i utgifter och 300 francs inkomster, Gymnase och Palais-Royul 1,400 francs utgifter och 500 francs inkomster. Den ende teater som kan betäcka sina utgifter denna sommar är Gdile, som uppför ev gammal pjes kallad Les fugitiss, hvartill ämnet är bemtaut från det sista stora upproret i Indien. Deremot göra Cases chantants och de offent tiga tradgårdarne på Elyseiska fälten lysande affärer. Mot en daglig utgift af 1,500 francs taga de.tn 5 ä 6,000 francs. Jagtäfventyr. En jägare i en af Westergötlands församlingar har i år haft en synnerligen god tur på sina jagter. Sålunda har han från d. 10 till d. 25 i sistl. Juli månad ensam skjutit icke mindre än 74 st. änder och 3 unga hökar. Då han återvände hem sran sina jagter skulle man på afstånd kunnat taga honom för en vandrande kolossal sagel, så behängi var han på alla sidor med befjädradt jagtbyte. Men häromdagen var han ute på en mindre behaglig jagt. Han har en granne, lika passionerad jägare som han sjelt och hvad är naturligare än att de i följd deraf icke alltid komma fullt öfverens med hvarandra. Grannsämjan är ofta svår nog att bibebålla, svårast dock när ens jagtmarker stöta intill hvarandra. Vår jägare befann sig nu en dag i början af månaden uta på harjagt glömsk af jagtstadgans föreskrift om att dylik jagt är tillåten fr. 0. m. d. 10 d:s. Jagten började på hans egen jagtmark, men under dess hetta dref den hårdt ansatte haren in på hans grannes mark och den honom förföljande hunden, som lefde i en lika lycklig okunnighet om jagtsta gans föreskrifter som husbonden, var icke sen att följa efter. Nu bar det emellertid icke bättre till än att egaren till jagtmarken befann sig i närheten och, då han hörde hundskallet, lätt förstod hvad som var på färde. Sjelf var han ute på en liten oskyldig och i dag tillåren beckasinjagt och bar derföre sitt goda gevär laddadt i handen. Husch! som en hvirfvelvind rusa haren och hans förföljare fram ur ett snår och styra sin kosa rakt emot honom. Paff. paff! tvenne väl riktado skott och der ligga haren och hunden vältrande i sitt blod! Knappt har han sålunda sjelf utöfvat lagens stränghet på de fyrbenta valdsgästerna förr än det egentliga upphosvet till alltsammans, den tvåbente lagbrytaren, dödsblek af raseri och darrande af ilska står framför honom. Hvad gör ni, herre!, stammar han med stapplande röst. — Skipar rättvisa hos mig sjelf, blir det lugna, hänfulla svaret. -— Jaså, ni tolkar 23:dje paragrafen i jagtstadgan på del sätiete, utbrister den andre, nåväl, så vill jag också tyda den efter mitt hufvud-, och i samma stund lägger han an med sin dubbelbössa och skjuter — sin motståndare tror man? — nej, ett präktigt koppel jagthundar vid hans sida. Så hade blod flutit å ömse sidor, fyra arma djur hade fått sätta lifvet till för menniskomens ondskos skulloch slutet af alltsammans blir troligen att de båda skyttarne vid häradsrätten få plikta rätt betydligt, ven för båda och båda för en. Sensmoral: Ösverträd aldrig jagtsiadgan! ARE RERE I AE EEE SEE EA AES ———