Göteborgsposten – 6 augusti 1868, sida 2

Man finner, att innevarande sommars torka ängalunda år att förlikua med 183 års; ty nu hur likväl då och då någon om ock sparsam nederbörd egt rum. Men hvad som i sommar vållat jordens förderf är den så ofta återkommande vestanvinden, Redan före sommarsolståndet förde vestan en hel vecka ett grymt och stormigt regemente och gaf första hugget åt all vextlighet. I förra veckan återkom han väl ej så sträng och hård, men kraftig nog att fördrifva all töcken och dimma: Ingen molnfläck på himlen, knappt en daggdroppe på jorden! Detta andra hugg träffade våxthghetens rot. Och likväl — den feta jorden ser ännu frisk oeh lofvande ut, men den magra, illa ansade — blek och lidande! Denna och näst föregående sowrars ersarenbet bör väl om någonting gifva eu kraftig väckelse och anmaningetill jordbrukaren att egna all drift och kraft på vården af sitt jordbruk.