Göteborgsposten – 6 augusti 1868, sida 1

ljuset, Paddy. Hvad tjenar det till att du läser bref från folk som ej kunna stafva? Mrs Prince kom upp med en stor beefstok nästa morgon till Morris. Jag fick befallning att afskrifva tusen vers af odyssgen. Jag fattade ett beslut. — Här äro fyra puad 9 sh. 6 pence; det var allt hvad jag kunde få sade Dowly. Uret fick jag 15 shillings för, och det öfriga är för kläderna och böckerna, naturligtvis med afdrag af min provision. Medan de andra gossarne voro ute på lekplatsen och jag satt inne, som det förmodades sysselsatt med mitt ändlösa arbete, författade jag ett kort bref till hr Bates. Jag berättade honom mina lidanden. Det gjorde mig ondt att nödgas bedröfva honom, men det hade blifvit klart för mig att det var bättre att alldeles lemna ifrån sig Lough-naCarra. Han kunde sälja alltsammans med undantag af porträtterna och några saker, som min farfar satt värde på. Jag skulle senare tillskrifva honom, då jag kommit litet i ordning. Jag badade brefvet med mina tårar. — Jag visste ej riktigt hvarför de föllo — förseglade det derefter och stoppade det i min ficka. Jag hade tre olyckskamrater i rummet. — Ifall någon frågar efter mig, sade jag, så säg att jag gått ut för att promonera. Till mina kamraters förvåning gick jag derefter ut genom gången som förde till trädgården, och stod straxt derefter i gränden, som stod i förening med hufvudgatan. Jag visste att jag möjligtvis kunde bli upptäckt af kollegiets hemliga polis; men jag hade redan fått god känne